SAAB blir allt mer som ett program i någon av underhållningkanalerna på tv. Så som utvecklingen nu är blir det närmast till en tragisk såpa.
Det blir enbart tal. Siffrorna bakom talen berättar inte om hur man säkerställer ett företags överlevnad och allra minst SAABs.
Samtidigt måste man säga att SAAB ledaren, herr Muller har utan att själv riktigt förstått det funnit en strategi som faktiskt skulle kunna fungera.
En produktion av 200.000 bilar i Trollhättan och lika mycket i vardera Kina och Ryssland skulle kunna fungera. Då får SAAB en kritisk massa på 600.000 bilar per år. Helt plötsligt får man den bas som krävs för att utveckla nya bilmodeller och en möjlighet att bli lönsamma. Genom Kina- och Rysslandsmarknaderna får man dessutom utrymme att förflytta sig uppåt, prestige och prismässigt.
Det stora hindret är kapitalbehovet. SAAB behöver sannolikt cirka 2,5 miljarder kronor för att överleva julen 2011. Till detta kommer att man sannolikt behöver lösa både GMs ägande och EIBs lån. Det kan vara en kostnad mellan 2,5-3,7 miljarder kronor. Först då blir SAAB reellt oberoende.
Till detta kommer rörelsekapital, i praktiken förlusttäckning för 3 år, cirka 3-4,5 miljarder kronor. Utveckling av nya modeller bör kosta cirka 4-6 miljarder under den närmaste tre-årsperioden. Fabriken i Kina räknar bloggen med att den finansieras lokalt i Kina. Anläggningen i Ryssland kan belasta med mellan 3-4 miljarder kronor.
Totalt har SAAB ett kapitalbehov de närmaste tre åren på mellan 13-20 miljarder. Det är en helt annan storleksordning än vad som nu diskuteras. Med detta kapitalbehov säkerställt finns en möjlighet för SAAB att överleva. Annars fortsätter såpan.
Den som skulle kunna vara med och skapa strukturen för detta, den ryske affärsmannen Vladimir Antonov är inte på banan, länk. Även han kanske tycker att 10 miljarder är i mesta laget. Vem vet?
