Om det hade varit fotboll eller ishockey hade vi talat om slutspel, länk, länk, länk. Nu gäller det Euron och skuldkrisen i Grekland. Då blir det svårare att veta vilket begrepp man ska använda sig av.
Allt talar för att Grekland inom 2-3 veckor inställer betalningarna. I och för sig inget oväntat. Grekiska statspapper kommer då omedelbart att förlora stort i värde omedelbart. Värdet på dem kommer att minska med minst 30% och sannolikt mellan 40-50%.
Nästa effekt är hur kommer andra finansaktörer att betrakta franska och tyska banker som är hårdexponerade mot Grekiska statspapper.
-Kommer marknaden att våga handla med dem?
-Om ja, då blir det ”bara turbulent” under en period.
-Om nej, då krävs det insatser. Den franska riksbanken och Bundesbank kommer att tvingas hålla dessa banker och sannolika andra med likviditet. Då fungerar systemet i alla fall.
I nästa steg av en räddningsaktion krävs det att kapitalet återställs i enlighet med Basel deklarationen. Vem är villig att satsa pengar i dessa banker?
-Kanske kinesiska intressen och/eller arabiska.
Bloggen tror inte att riksbankerna i Frankrike och Tyskland vågar chansa. Man kommer att förse sina bankerna med likviditet så att vi aldrig får veta om andra finansaktörer tar risk på dessa banker. I vart fall får vi aldrig veta de något om de fulla konsekvenserna. Sannolikt vågar ingen utforska detta.
En annan obehaglig fråga är: lyckas man isolera misstron.
Om man lyckas med det, blir det ”bara” en betydande kris.
Om man inte lyckas med det: skapas kaos.
Att Grekland kommer att får lämna eller lämnar Euron är väl närmast en självklarhet. I vart fall en lågoddsare. Frågan är i stället vilka fler länder tvingas göra det?
Just nu ser vi den mentala uppladdningen från Greklands sida. Man prövar att lägga skulden på andra för att skapa en konflikt som inte går att lösa. Inte klokt, men det är den väg man verkar valt.
