Nästan hänt eller har det hänt i Värmdö?
Det var en gång ett litet, litet land som kallades Mussepiggien
Där fick bloggen som en av de få inblick i hur det går till i ett och ganska säkert flera av de små partierna där. Spännande skulle många säga. Andra skulle bara säga skrämmande.
Vi kan kalla dem för dem för de edsvurna 4,5% promillena. Många skulle säga att 4,5% är en ganska rejäl fylla. Då ska man inte falla beslut. För det krävs det procent. Om man inte kan skilja på procent och promille blir det faktiskt ett problem.
Promille passar bra i vissa sammanhang och procent i andra.Kännetecknande för promille är de flesta vill begränsa denna. Procent vill däremot de flesta ha fler av.
Nu är denna lilla församling som humlor. Egentligen är de för tunga för att flyga, men eftersom ingen av dem vet om det flyger de på av bara farten. Om de vet vad de pratar om spelar heller inte så stor roll. Tre av dem får bestämma nästan så mycket de vill i det lilla riket Mussepiggien. Så de är nästan bara nöjda.
Enda problemet är att de inte får bestämma ännu mer. De tror att det bäst sker genom att vara tysta och hålla med.
Nåväl, en är sur över att hon inte fick vara med och bestämma namnet Mussepiggien. I ren protest vill hon nu att det lilla riket ska kallas Ankeborg.
En minoritet bestämde sig för att göra sig med den besvärande majoriteten i detta lilla parti. Så numera kallar de sig själva för resterna. Det är sex personer som besöker detta möte. Inte är de speciellt unga, de som finns på mötet. De yngste är faktisk 55 år gammal. Som någon av dem själv sa: finns det verkligen några innevånare i vårt rike som inte har fyllt 55 år? Att de själva glömt att varit yngre är en helt annat problem.
De är ganska nöjda med hur det är. Det största problemet är att dessa 4,5 promille inte får bestämma ännu mer. Då skulle de ju tjäna ännu mer på sin lilla bestämmarhobby. Därför gäller det att göra så lite väsen av sig som möjligt, tror de i vart fall.
I en omröstning som får flera att höja rösterna kommer man fram till att fyra förslag får vara nog. Då är man nästan tyst. Att de höjer rösterna är speciellt. En av dem jobbar i dentalbranschen. Hon menar att både hon och det lilla partiet själv gör bäst i att hålla käften. För det finns de som vet bättre, tandläkare till exempel.
Hon var konsekvent tyst under de fyra år hon var bland de som bestämde mycket. Då yttrade hon sig en gång, själv tyckte hon i efterhand att det var en gång för mycket. Allra mest håller hon med andra. Det är svårt att anklaga henne för att ha egna åsikter.
Med tystnaden som starkaste vapen hoppas man nu att charmera sina kollegor som finns i de bestämmandes stugvärme.
Vad man inte vet är att ett antal gröna gestalter aldrig skulle släppa in de 4,5% promillena. Dessutom är de blåa inte speciellt intresserade av en gammal Åsanissemarxist som drivs åt det håll där det finns mest pengar för honom.
En annan kvinna som det är synd om bland de 4,5% promillena har en litet problem. Hon vägrar att använda sina öron. En ledande blå lady menar att sådana inte ska vara med och bestämma. De förefaller i och för sig rimligt, men de skulle aldrig den som inte lyssnar lyssna till.
Ett annan viktig fråga som man driver är att de som vill bli nya medlemmar bland de 4,5 promillen och vara med och fatta beslut måste ha en prövoperiod. Inte förrän efter 6 månader ska de få vara med och bestämma. Då har dessa ”nya” kanske lärt sig av de 4,5 promillena om hur man verkligen ska bestämma. Nu vet alla att ingen skulle stå ut med detta.
Så de 4,5 promille kommer att få bestämma själva utan några nya oönskade.
Dessa promillen tjänar ganska stora pengar. Denna lilla församling kan låta anställa sig själva på drygt en tredjedels tjänst. Dessutom kvitterar de ut mellan 50-70.000 kronor i reda pengar av staten Mussepiggien.
Inte undra på att mycket i Mussepiggien blir fel. Tyvärr är de 4,5 promillena inte ensamma som företeelse. De finns fler promilleklubbar och då talar vi inte om sprit. Vi talar om att bestämma.
Men vänta, det verkar finnas en som vill något i partiet 4,5 promillen.
Trodde det, han är inte välkommen. Trots det jobbar han vidare för väljarna utan att få betalt.
Om det fortsätter som nu blir det så småningom som i England, enmansvalkretsar. Där kan väljarna prata direkt med och lära känna den som verkligen representerar dem.
På vägen dit kanske medborgarna i Mussepiggien bildar ett procentparti och gör sig kvitt alla dessa promillen. För det var ju sådana som inte skulle bli för många?
Inte dumt, va?