Då hade den styrande koalitionen sitt första möte med beslutsfattarna ensamma i går, utan medlemsinsyn. Mötet kallas på politikerfikonspråk för K 30. I folkmun säger man numera att K är förkortning för Koreografi-gruppen. Dvs att kommunalråden får instruera knapptryckarna om hur de ska stå, gå och sitta.
Politiska diskussioner däremot ska man avhålla sig ifrån. Dessa beslut fattas nämligen i ett forum som kallas K5. Bland de delaktiga och mäktiga kommunalråden står detta K för: den inre ”kompisgruppen”. I folkmun menar man allt oftare att K står för ”klantskallarna”, vilket inte uppskattas av dessa.
Det fina med alla K-grupper är att bara de invigda får vara med.
Listigt tycker de inblandade. Oklokt säger andra.
Många menar att de viktigaste besluten fattas i eller på K2, länk. Det är högsta toppen eller om vi ska vara helt exakta näst högsta. K2 är ett möte där enbart kommunstyrelsens ordföranden Lars Erik ”Nallen” Alversjö och kommunalrådet Anders ”Ankan” Bergman är med. K2 beskrivs för övrigt utförligt i uppslagsverket wikipedia som bland annat säger: ”Med sin extrema höjd och svårighetsgrad anses berget vara det mest svårbestigna i världen.[källa behövs] Det är få berg som bergsbestigare har sådan respekt för som för K2.[källa behövs] Ingen har någonsin bestigit K2 vintertid.”
Problemet är att information inte längre är ett maktmedel. Det är vad juristen skulle kalla för en fri nyttighet. Den är lätt åtkomlig och går inte längre att använda för att skaffa sig fördelar. Det enda sanna maktmedlet nuförtiden är kompetens.
Mötet i Koreografi-gruppen i går kom av misstag att handla om en politisk fråga. Vid mötet var fler frånvarande än närvarande, vilket indikerar betydelsen som beslutsfattarna tillmäter gruppen.
Den enda partigruppen som kommer mangrant är folkpartisterna. Orsaken till detta är sannolikt de starka spänningarna inom det egna partiet. Man vill helt enkelt hålla koll på vad de andra gör.
Kristdemokraterna, som allt mer kallas för skattebetalarnas förening, eftersom bara hälften av väljarna finns kvar, företräddes av en person, partisekreteraren Jan Dolk.
Huvudfrågan blev upphandlingen av vuxenutbildningen eller som den på politikerfikonspråk kallas CAS-frågan, länk. Konflikten inom koalitionen om detta utvecklar sig allt mera mot en kollision mellan miljöpartiet och moderaterna.
De förra meddelade att man kommer att driva frågan om vuxenutbildningsupphandlingen (se tidigare bloggpost, länk) i konflikt med sina samarbetspartners. I stället kommer man här att samarbeta med ”fienden”, socialdemokraterna. Det lättar inte precis upp stämningen. Huvudpersonerna från miljöpartiet, Max Ljungberg, ordförande i utbildningsstyrelsen och Agneta Ericsson, förresten själv anställd vid CAS var själv inte närvarande. I stället argumenterade miljöpartiets kommunalråd Malin ”Måsen” Åberg Aas för deras sak, seconderad av Filip Joelsson.
En annan som också understödde den frånvarande miljöpartiets och Ljungbergs argumentation var Amie Kronblad. Inte så att hon tänkte frondera offentligt, men hon hade ett antal reflektioner som indikerade stor tveksamhet till moderaternas linje.
I övrigt ägnade sig deltagarna åt koreografi.
Det låter nästan som om Värmdöpolitiken ska bli kulturell.
Fan vet
Fotnot:
Nedan finns en upptagning av K1s march från youtube. Huruvida denna har något med Stellan Folkesson att göra undandrar sig bloggens vetande. En sak är dock säker: han önskar ordning i leden.
