Att nästankommunalrådet för skolan och vice borgmästaren Max Ljungberg gillar att synas är ingen nyhet. Bloggen har undrat över när han ska ta nästa steg? Är det dags för en skådespelarkarriär eller möjligen Hollywood herr Ljungberg vill ska få del av hans talanger.
En del hävdar att Moliere skulle passa för Ljungberg.
Bland styckena som skulle kunna passa för honom lokalt i Värmdö finns ”Läkare mot sin vilja”.
I rollen som patienten med bacillskräck kan man med fördel använda sig av Per Olof Fransson från kristdemokraterna. Den senare har inte bara bacillskräck. Allt som avviker från vad han tycker är normalt skrämmer nämligen honom. Lokalt kan denna uppsättning vinna stor uppskattning.
En variant på situationen i Värmdö är skådespelet ”det påtvingade giftermålet”. Verkligt fast som skådespel. Här verkar det som om Moliere haft koalitionsarbete i Värmdö som förebild.
Dessutom kan herr Ljungberg få ihop en hel ensemble bestående av miljöpartister.
Om herr Ljungberg vill hålla fast i skoltemat och gå upp några klasser upp finns Molieres ”Skola för äkta män”.
Tillsammans med Ami Kronblad skulle filmen ”Långt borta och ändå nära” vara en given succé.
En lite mera vågad Hollywoodsatsning med Kronblad i den kvinnliga huvudrollen skulle vara ”Törnfåglar”. Här tror bloggen dock att Ljungbergs fru säger nej.
Då kanske en modern tappning av ”scener ur ett äktenskap” skulle kunna gå att filmatisera, internt så att säga.
Med dessa ambitioner är det därför svårt att förstå varför dendokumentation med hjälp av film som en av besökarna på utbildningsnämnden inledde, länk, länk i går stoppades brutalt, av just Ljungberg.
Här fanns en chans till en början och ändå avstår han.
Rent juridiskt var mötet offentligt.
I stället blev det Ljungbergs egen föreställning av ”den vresige”.
Illa för demokrati och öppenhet kan man tycka.