Ännu så länge har man inte funnit en lösning som gör att de automatiska bromsarna och skattehöjningarna inte slår till. 3% minskad BNP väntar, kanske mer.
De Amerikanska politikernas ovilja att hitta lösningar för landet verkar närmast grundade i en sorts ”to big to fail” syndrom. Långivarna kommer alltid att vara förlåtande, menar man.
Det trodde man om raring-instituten också fram till USA förlorade sin AAA rating.
Det skedde så sent som den 6 augusti 2011 då ratingföretaget Standard & Poor sänkte USA kreditstatus till AA+, länk. Skälet var att man inte såg att USA förmår lösa sina statsfinansiella problem med budgetunderskott och ökande skuldbörda. Politikerna klarar inte sitt jobb var budskapet.
Det är slutligen att komma överens. Utsikterna den gången för betyget var negativa. Det innebär en sannolik ytterligare sänkning inom 18 månader.
Den första sänkningen påverkade inte USAs upplåningskostnader. En andra sänkning kommer sannolikt att bli något mera kännbar.
Under de sista dagarna innan misslyckandet blir ett faktum kastar nu president Obama in ett nytt förslag som ska rädda medelklassen från skattehöjningar, länk.
Det är inte sannolikt att det kommer att vinna framgång. John Boehners förslag, plan B fick inte tillräcklig förankring.
Nu deppar konsumenterna. De är rädda för att spendera, länk. Enligt Reuters/Ipsos rör det sig om 17% av Amerikanerna som spenderar mindre på grund av fiscal cliff.
En lösning i form av en icke lösning kan bli resultatet återigen. Politikerna skjuter upp problemet på samma sätt som när man konstruerade fiscal cliff. Det kan ske för tidsgränsen nås på nyårsafton eller strax därefter.
Polariteten i den Amerikanska politiken är så stark att en effekt av budgetlåsningen redan nu kan bli att Obama blir närmast handlingsförlamad, ”lame duck”. Det brukar vanligen inträffa under de två sista presidentåren under en andra mandatperiod.
Utsikterna för USA ser inte ut att vara goda.