Göran Persson lät kommunerna ta över skolan. Nu trycker Jan Björklund, länk, länk på för att förstatliga skolorna igen. Andra förslag till reformering av skolan ligger också i luften, länk, länk.
Perssons idé med kommunala skolor var att lyfta över en tung utgiftspost från staten. Några pedagogiska överväganden låg inte bakom beslutet. 1991 genomfördes reformen och 120 000 lärare fick en ny arbetsgivare. Det formella beslutet fattades av riksdagen 1989 efter att Göran Persson samarbetat intensivt med den dåvarande TCO ordföranden Björn Rosengren för att få med facken på reformen.
Bildtregeringen införde 1992 friskolereformen. Därigenom började kommuner och fria skolanordnare att konkurrera på lika villkor om att erbjuda utbildning.
Det är ingen tvekan om att friskolereformen har gett större möjligheter för elever och föräldrar att välja pedagogisk och kunskapsmässig inriktning. Samtidigt är det värt att komma ihåg att Sverige fram till 1960 talet hade ganska många skolor som drevs av stiftelser och ideella föreningar. Då fanns valfrihet. Genom socialdemokratiskt lagstiftning tvingades alla utom riksinternaten Gränna, Sigtuna och Lundsberg att slå igen. Något drakoniskt kan man säga att reformen slog mot den övre medelklassens valfrihet och lät de riktigt rika ha kvar den. I linje med att skatterna för de superrika var låga medan den övre medelklassen beskattades hårt.
När friskolorna gjorde entré fanns kompetensen inte kvar i den idéella sektorn. Då blev det marknadens aktörer som tog tillfället i akt. Inom andra utbildningsområden har möjligheterna breddats för andra aktörer, till exempel på högskoleområdet.
Debatter om vinster baserade på allmän finansiering har stått mellan vinster och förbud för vinster. Man har inte så mycket diskuterat olika aktörers kompetens att driva skolor, vilka studieresultat man fått och elevernas skyddsbehov.
En händelse som fått debatten att än mer fokusera på friskolorna och deras ansvar är konkursen i JB koncernen. Man lämnar efter en konkurs en miljard i skulder. Vad som är än värre är att man inte tagit speciellt väl hand om de elever som nu står utan skola. Där har JB koncernen, länk litat till att det allmänna sopar upp.
Mångfalden och valfriheten på skolområdet är i grunden positiv. Det viktigaste borde vara att alla aktörer som driver skola ställer en ”resegaranti”. Börjar du utbildningsresan med oss garanterar vi att du går i mål. Genom en sådan garanti minskar man riskerna för alla. Då blir frågan om vinst eller ej mindre viktig.
Att bedriva skola är att ta ansvar för en av samhällets viktigaste uppgifter. Alla som åtar sig en sådan uppgift bör ställa en sorts ”resegaranti”. Rimligen bör garantin omfatta att eleverna uppnår en viss kunskapsnivå och garant att samma anordnare kan ansvara för hela ”resan” om det gäller ett stadium i grundskolan, gymnasiet eller ett högskoeprogram.
Att barn/elevkullarna varierar spelar roll för anordnarna. Det ska inte få inverkan på dem som inlett en utbildning, länk.
Elev/barnperspektivet borde vara det mest väsentliga.
