Europas viktigaste val på flera år hålls i Tyskland, länk i morgon.
Kanslern Angela Merkels partier CDU/CSU går framåt och hon sitter kvar, länk. Det som tilldrar sig intresset är småpartierna, liberalerna (FDP),de gröna och de Alternative für Detschland som vill slänga ut de svaga Euroländerna ur Eurosamarbetet. Även Piratpartiet tilldrar sig intresse.
Enligt de senaste opinionsundersökningarna får CDU/CSU mellan 39,5 till 40%. En uppgång från förra valets 33,8% Socialdemokraterna går också framåt. Förra valets 23% blir denna gång något mellan 25-28%. De två största partierna får alltså mellan 64-68% av alla röster. Bara det pekar på att de större partierna fått än större inflytande i Tyskland.
Paradoxen är att en stor koalition mellan socialdemokrater och CDCSU skulle ge mer av förändringar och reformer än en CDU/CSU regering utan socialdemokraterna. Som det är i dag har nämligen socialdemokraterna närmast veto eftersom de har majoriteten i det Tyska överhuset. Med en delad regeringsmakt skulle detta lösas upp. Inget önskescenario för något av partierna, men ingen omöjlighet. Man har regerat tillsammans i närtid. Det skedde efter valet 2005.
De gröna fick 10% av rösterna i förra valet. Nu lutar den mer åt 9%. En pedofilskandal har skadat partiet. Liberalerna fick förra valet 14,5%. Nu kämpar man för att komma över 5% spärren till Förbundsdagen. Det kan gå vägen. Samtidigt är det ett stukat parti. Risken att man åker ut ur Förbundsdagen är överhängande.
Linke eller vänstern fick förra valet 11,9%. Denna gång lär det bli mindre, kring 8,5-9,5% talar det mesta för. Piratpartit lär inte komma in i Förbundsdagen, men 2-3% av väljarna sätts deras frågor på agendan på ett helt annat sätt än tidigare. Alternative för Deutschland ser ut att var klart i närheten av Förbundsdagen, länk. 4,5 eller 5% är livsavgörande för partiet.
Det land i Europa som symboliserar ordning och reda, framförallt på ekonomiområdet har blivit det mest pragmatiska. Ordning och reda har blivit pragmatism. Sett med lite perspektiv är detta en ganska speciell resa.
Med Merkel vid rodret har framgång på möten och stabilitet blivit det enda ensmärket. Ideologi och principfasthet är för henne okända begrepp. Samtidigt finns det yttre gränser. De definierar oppositionen tydligt för henne. Självklart finns fru Merkel i den Tyska politiska mittfåran.
Hur hårt man kommer att pressa Grekland är oklart, men efter valet lär kraven bli något mildare. Däremot lär inte Merkel som den skickliga förhandlare hon är göra eftergifterna förrän så nära klockan tolv som möjligt. Fram till dess lär de flesta kompromisser vara uteslutna.
I Tyskland är det trångt i det politiska mittfältet, precis som i Sverige. Merkel får dock anses vara än mer pragmatisk än Fredrik Reinfeldt. Det är många likheter mellan dessa politiker och de är också goda vänner.Borta är politiker som Gösta Bohman och Frans Josef Strauss. Även om de också hade stora likheter.
En trängsel i mitten skapar utrymme på kanterna. Alternative für Deutschland är inget extremhögerparti. I stället är man traditionellt socialkonservativt. Mycket talar för att detta parti under nästa mandatperiod kommer att vara det som sätter gränserna för Merkels pragmatism.
Att Merkel, länk vinner valet är de flesta eniga om. Vad som är bäst, en koalitionsregering som är blockerad eller en stor koalition som förändrar är en smaksak. Allt som sker kommer att ske under ledarskap av fru Merkel. Det är sannolikt bäst för Europa.
Hur hårda bandage Frankrike och Italien får lär vi inte få veta ännu på ett tag, men tålamodet bland Tyskarna tryter. Man vill inte betala. Råttan på repet allegorin ser ut så här: Bayrarna vill inte betala för Tyskland och Tyskland vill inte längre betala för Frankrike och Italien.
Parallellerna till Sverige finns. Mantrat är det ingen vill höra: Två stora är lättare än liten och stor
