De bästa politikerna går i otakt med opinionen. Vi talar inte om mycket, men tillräckligt för att göra skillnad. Risken är bara att man kan riskera att räknas ut.
I bästa fall geniförklaras man efteråt. Om Fredrik Reinfeldt jultal i historiskt perspektiv kommer att bedömas som flipp eller flopp vet vi inte. Att han går en smula i otakt är klart. Statsministern beskriver företeelser i ett samhälle som han ogillar. I 2013 års jultal blir Fredrik Reinfeldt samhällskritik, länk, länk, länk.
Med hjälp av deckarduon Hellström och Roslund försöker han beskriva några avigsidor i det Svenska samhället, länk. Människor kanske framförallt unga människor blir Fredrik Reinfeldts tema i jultalet. Han lyfter sig över det dagliga gnabbet. Idén är att hans tal ska vara statsmannens. Talet ska andas tradition, en tradition ha själv skapat.
Detta tal blir på många sätt en punkt för ett ganska misslyckat år opinionsmässigt år för Fredrik Reinfeldt. 2014 gäller det. Kanske kan ett tal som detta bli en sorts nystart där vikande opinionssiffror vänds uppåt.
Frågorna som väcks handlar om de utsatta, killar som tjejer. De som mår sämst och har det sämst.
Samhällets gränser ska bli tydligare. Detta i kombination med Alliansens förslag om att psalmer ska få lov att sjungas på skolavslutningarna talar om att historien inte stoppas undan. Här är kanske Reinfeldt som minst i otakt med många av sina väljare. Det gäller att kombinera otakt med att faktiskt gå i takt också.
Detta är Fredrik Reinfeldts God Jul!
