Bilderna på all plast i världshaven är verkligen förfärliga. Detta är av allt att döma ett högst påtagligt problem. Därför är det bekymmersamt när media, politiker och en stor del av allmänheten ägnar sig åt billig symbolpolitik, som inte tacklar de verkliga problemen. Det kan rentav vara så att vi bara gör allt värre – i den falska tron att vi gör gott.
95% av all plast i haven kommer från tio floder i Asien och Afrika. De värsta bovarna är Kina, Indonesien och Filippinerna. Samtidigt kommer en stor och rik ekonomi som USA först på tolfte plats. Enbart Kina spolar ut mer än 30 gånger mer plast i haven än USA. Och Europa står för blygsamma 0,3% av plastskräpet.
Sveriges roll är i sammanhanget försumbar. Inte minst eftersom nästan all svensk plast går till återvinning eller sopförbränning som ger oss fjärrvärme. Ändå vill godhetsapostlarna förbjuda olika former av plast i Sverige och EU. Men ingen tycks reflektera över vad det skulle innebära.
Det har däremot forskare vid Heriot-Wattuniversitetet i Edinburgh gjort. (Länk») Deras främsta invändning är att det inte finns något realistiskt alternativ till plast. Om vi skulle ersätta den med glas och metall skulle utsläpp och energianvändning öka radikalt. Dessutom skulle utsläppen från transporterna öka, eftersom sådana förpackningar är betydligt tyngre.
Det räcker med att gå in i en livsmedelsbutik för att inse att det skulle vara totalt ohanterligt att ersätta många plastförpackningar med andra material eller att handla i lösvikt.
Så om vi vill göra något åt plasteländet i haven – då är det på andra håll i världen vi kan göra insatser som betyder något. (Som att hjälpa dessa länder att skapa ett slutet kretslopp för plast.) Därmed inte sagt att vi bör använda mer plast än nödvändigt. Men plast är ofta det minst dåliga alternativet och ibland är den livsnödvändig – till exempel i sjukvården.
Men plasten är inte det enda exemplet. Ta till exempel allt tal om överbefolkning och dess konsekvenser. Det tycks vara en närmast okänd uppgift för de flesta att befolkningstillväxten är på väg att plana ut någonstans runt 11 miljarder människor vid århundradets slut. (Länk»)
Skälet till att befolkningssiffrorna planar ut är att en allt mindre andel av jordens människor är fattiga. Ökat välstånd leder till att man skaffar färre barn. Ändå går godhetsapostlarna på och menar att den väg vi måste gå är att göra alla fattigare. Vilket är helt kontraproduktivt. Om det finns ett befolkningsproblem, då kan vi bara lösa det genom ekonomisk tillväxt och utveckling.
För att återvända till miljön menar många seriösa bedömare att även den är en ekonomisk fråga. När människor når ett visst välstånd (c:a 5.000 USD/capita) – då får de plötsligt råd att börja bry sig om miljön. Och välstånd skapas genom företagande, fri handel och ekonomisk tillväxt. Men om vi håller folk i fattiga länder i fortsatt i fattigdom, då är de tvingade att leva på ett sätt som skadar såväl deras egen hälsa som miljön.
Exemplen på bakvänt beteende är många, många fler. Till exempel vår energipolitik. Med kärnkraft (och då speciellt de nya formerna av kärnkraft) kan vi få närmast obegränsad tillgång till billig, säker och ren energi. Vilket kan trygga vårt framtida välstånd samtidigt som det är det skonsamt för miljön. Men det är en tanke som många av våra beslutsfattare vägrar att ens tänka.
Det är deprimerande nog att vi inte är så rationella som vi borde vara. Och vad värre är, vår ignorans gör saker och ting värre än de skulle behöva vara. Helt i onödan. Och det är de självutnämnda godhetsapostlarna som hotar vår miljö och vårt välstånd.
/ HAX
