Jag är ingen vän av konspirationsteorier. Även om det ofta kan finnas sammanfallande intressen så är rena konspirationer ändå ovanliga. Och i den mån de förekommer, så slutar de ofta i fiasko – eftersom det i princip är omöjligt att kontrollera alla parametrar i dynamiska skeenden.
Jag är även skeptisk till stora Hemligheter. Helt enkelt för att folk inte kan hålla munnen stängd. Så snart mer än en person har en hemlighet är hemlighetsmakeriet i fara. Påfallande ofta finns ledtrådarna rakt framför näsan på den som besvärar sig med att titta eller fråga.
Så var till exempel många av 80-talets politiska affärer resultatet av att en journalist – Expressens Per Wendel – gjorde sig omaket att lusläsa de olika departementens diarier över inkommande post.
Men man kan ändå undra när såväl landets inrikesminister som rikspolischef börjar tala om »gråzonslägen« där polisen kan behöva hjälp av militären.
Till Aftonbladet säger inrikesminister Damberg »Det är inte bara i händelse av krig vi måste ha resurser utan det kan hända väldigt mycket innan vi hamnar i ett sådant läge och då måste samhället vara starkare än i dag.« Och Liberalernas Allan Widman tillägger »Gråzonen kan vara bred, lång, eller smal och kort.«
Detta handlar inte om storskaliga terrorattacker, skogsbränder och katastrofer. Där är det redan klart att militären får rycka in. Så vad talar vi om här?
Avser man kanske ett läge som det när Ryssland annekterade Krim? Handlar det om att man tror att brottsligheten kommer att eskalera till apokalyptiska nivåer? Eller är det fråga om något annat? I så fall vad? Och varför talar man om detta just nu?
En tänkbar men rent spekulativ förklaring – som möjligen kan sorteras in under rubriken sammanfallande intressen – kan vara att man medvetet vill skrämma upp folk. Som om vi skulle behöva mer fruktan i ett samhälle som redan oroar sig fördärvat över allt från gängvåld till terrorism, religiös extremism och klimatmässig ragnarök.
Men varför skrämmas? Inte ens sossarna kan väl vara så skamlösa att de tar till sådana trick av propagandistiska eller opinionsmässiga skäl?
Samtidigt inser myndigheterna yrvaket att det svenska civilförsvaret är helt otillräckligt. Vilket förvisso förefaller vara en korrekt observation. Men har de begripit det först nu?
Man får liksom en känsla av att något är i görningen. Men det finns som sagt inga stora hemligheter.
Det finns förvisso mellan 1,1 och 1,9 miljoner asteroider som är större än en kilometer i vårt solsystem. Och en asteroidsvärm passerar visserligen jorden just nu i dagarna. Vi kan dock känna oss rätt säkra på att det inte skulle gå att undanhålla allmänheten jordens undergång, annat än kanske på film.
Min bästa gissning är att man insett att det inte är självklart att Sverige alltid kommer att stå under USA:s beskydd, att vi inte kan åka snålskjuts på Nato hur länge som helst och att EU inte är så mycket att hålla i handen om vi skulle drabbas av något slags militär konflikt.
Putin är förvisso lurig och har just påstått sig ha kommando över en del nya infernaliska domedagsvapen. Och Ryssland tog bevisligen, helt fräckt, nyligen över Krim – samt bedriver något slags proxykrig i östra Ukraina.
Allt man kan göra är att spekulera. Vilket kan vara ett problem i sig. Om någon slags fara hotar – då skulle det kännas mycket bättre om våra makthavare talade ur skägget.
Eller så kanske det bara är den härskande politiska klassen som vill göra sig till, för att motivera sin existens. Vad vet jag?
/ HAX
