Det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är. Men något är knepigt med Sverige. Som att man inte riktigt accepterar att verkligheten är på riktigt. Som att man har någon ideal världsbild som tränger undan verkligheten. Ett slags godtrogen oskuld. Eller naivitet, om man så vill.
Denna tanke dök upp i mitt huvud igen när jag hörde att vissa myndigheter kan vara på väg att ersätta ordet krishantering med anpassat ledarstöd. Krishantering är tydligen en alltför maskulin term. Kriminalvården har numera klienter. Och försvarsmakten förväntas anlägga ett genderperspektiv vid upprättandet av vägspärrar. Idealiseringen av verkligheten genom språk och ideologi är verkligen naiv. Ty verkligheten bryr sig inte.
Allting är verkligen lite la-di-da. Komikern Aron Flam kom på idén att söka synonymer till ordet naiv, som i »vi har varit naiva«. Jag gör nu samma sak och internet ger följande resultat: barnslig, godtrogen, troskyldig, blåögd, aningslös, omogen; enfaldig, lättlurad, lättrogen, dum, korkad; okonstlad, okomplicerad, naturlig, primitiv.
Man måste se verkligheten för vad den verkligen är, även om den tyvärr ofta är motbjudande. Om man inte gör det och inte accepterar tingens faktiska tillstånd – då är man oförmögen att fatta rationella beslut. Vilket i bästa fall gör en till ett offer för omständigheterna. I värsta fall är det direkt farligt.
Det finns en teori om att när människor uppfattar världen som de anser att den bör vara istället för hur den verkligen är – då fattar de inte bara suboptimala beslut, utan då odlas även fanatism. Vilket i sin tur gör det ännu svårare för dessa människor att bilda sig en korrekt bild av saker och ting. Har man otur slår det över i auktoritära, eller rent av totalitära tendenser.
Vi tror gärna att om man bara skrubbar alla utlänningar tillräckligt hårt, så bor det innerst inne en liten svensk i var och en av dem. Vi är ju en moralisk stormakt, gubevars. Detta – myten om vår moraliska överlägsenhet – är särskilt giftig i sammanhanget. Se historien för blandade referenser.
Ofta är det något av en mentalt skyddad verkstad över Sverige. Vissa saker får inte sägas högt. Men om rätt person ändå gör det, då kan vi för en kort stund inte tala om annat. Men det verkar bara fungera för en fråga i taget, med lång ledtid. Och det hela landar inte nödvändigtvis i att man tar tag i det som behöver hanteras, utan saken kan lika gärna blåsa förbi lika plötsligt som den dök upp. Det är som om vi bara har kapacitet för en samhällsfråga i taget.
När saker går åt helvete, då är det ingens fel. Att ta ansvar har reducerats till en tom fras. Inget får några konsekvenser i systemet och det är absolut inte givet att vi lär något av våra misstag. Cirkulera, här finns inget att se.
Om man blundar för verkligheten, utsätter landet för politiska experiment och missköter samhällelig kärnverksamhet – då kommer det förr eller senare att gå över styr. Ju längre man håller på så här, ju större blir fallhöjden. Och ju hårdare blir motreaktionen.
Så det är bättre om vi tar oss samman, i tid.
/ HAX
