Hänt i Värmdö
Det gamle kommunalrådet KG Lindeberg i Lund undervisade denna bloggs skribent som ung om ordförandens plikter. Den första var oväld. Han brydde sig inte ens om att översätta ordet. För honom var det en självklarhet att alla som sysslade med offentliga värv visste ordets innebörd. Däremot höll han en längre utläggning om oväldens praktiska konsekvenser för den som leder ett möte och riskerna av att inte utöva oväld.
Efter ett möte i dag på kvällen förstår jag att detta begrepp inte är allmängods hos alla som leder möten. I vart fall inte i Värmdö kommun.
Ett opartiskt förhållningssätt. Ibland översatt i vitter stil. På många sätt detsamma som att undvika att använda härskartekniker. Det är A och O för en ordförande. Den som känner att han eller hon inte klarar det kan i stället sätta nedanför podiet. Då har man friheten att med liv och lust inte bara utnyttja retorikens möjligheter. Kravet på oväld är borta. I stället kan man etablera sitt välde.
Vad som är trist är att människor som kallar sig liberala inte ens försöker hålla god min i elakt spel. Antipatier och sympatier ska inte förmedlas från podiet. Om man gör det är det lätt att man sår vind och skördar storm.
