Ekonomen Paul Krugman reflekterar över president Barack Obama i en kolumn i the New York Times i går, länk, länk.
Han noterar att presidenten inför sitt state of the union tal meddelat att presidentens rådet för ekonomisk återhämtning har bytt namn. Numera heter det: rådet för arbete och konkurrenskraft. Namnändringen ger närmast associationer till Fredrik Reinfeldt eller forna tiders socialdemokrati. Som ny ordförande i rådet har han rekryterat GE chefen Jeffrey Immelt. Presidenten hoppas att denna rekrytering ska ge stjärnglans åt hans politik. Det börjar ju dra ihop sig till återvalskampanj.
Skälen till namnbytet på rådet kan vara många. En av dem är säkert att försöka tvätta bort den stämpeln som presidenten fått av att vara mot företagen. Samtidigt pekar det på en insikt. USA håller sakta men säkert på att förlora konkurrenskraft. Både genom sin oförmåga att lösa sina strukturella problem och att andra länder, framförallt i öster blivit så mycket mera framgångsrika.
Krugman menar att det kan ligga ett tankefel bakom namnändringen. Det är inte längre så att det som är bra för företagen är bra för Amerika. Med globala företag blir intressena allt mer motstridiga. USAs problem har att göra med den finansiella krisen och hur man löste den. Den har väldigt lite med företagen att göra.
Den stora risken kanske är att konkurrenskraft enligt president Obama skapas genom öka de offentliga utgifterna. Då är både presidenten och USA ute på en riktigt farlig väg.
