Hänt i Värmdö
Valrörelsens första vecka har klarats av på Värmdö.
I Stockholms stad och sannolikt Stockholms län ångar moderaterna på som tåget. De har konsoliderat sin position som det överläget största partiet i länet. Det är välförtjänt.
Om man läser Nacka VärmdöPosten och tidningen Mitt i kan man se att det mest explosiva som hänt under veckan rör Grantomta sporthall, länk, länk. Det har hållits föräldramöten som har handlat om radon och sprängning. En stor mängd föräldrar har kommit. Både kommunstyrelseordföranden Lars-Erik Alversjö, moderat och Byggnadsnämndens ordförande Erik Pettersson, moderat har på mötena blivit svaret skyldiga.
I Pettersons fall agerar han närmast som den gamla tidens betongssosse. Han ser till så att kommunen blir bättre behandlad än vanliga medborgare och entreprenörer. Sedan skriver han en inlaga i den rättsprocess som gäller bygget. I yttrandet som är daterat den 13 juli i år skriver han: ”riskerna med att utföra spängningsarbeten och markarbeten på platsen då skolbarnen befinner sig där, utgör allt för hög risk för olyckstillbud och störningar”. Han fortsätter ”risken för olyckstillbud har minimerats på platsen sommartid, då den är fri från skolbarn”. Det är klartext från Pettersson.
Vad föräldrarna förstod, men inte Pettersson är att sommarlovet är över. Då borde man inte inleda några sprängningar. Det har Petterson fortfarande inte förstått.
En annan som inte tagit föräldrarnas oro på allvar är kristdemokraten PO Fransson. Han har tillsammans med ordföranden i byggnadsnämnden trampat vanligt folk på tårna. Dessutom har han i handling visat att kommunen ska särbehandlas i förhållande till vanligt folk. Det är förresten tvärt emot vad han säger sig vilja verka för.
Hans ordförande Stefan Dozzi har i veckan gått ut och hittat en samarbetspartner i socialdemokraten Lars Bryntesson när det gäller trygghetsfrågorna.
Frågan är om den markeringen är flipp eller flopp? Den breda lösningen skulle förmodligen varit ännu bredare för att ge effekt. Ordföranden i kristdemokraterna Clarence Örhammar driver också personvalskampanj. Dock verkar han inte våga sätta upp valaffischer med sitt centrala budskap: ”Inga konflikter i Värmdöpolitiken”.
Folkpartiet har inlett med att skramla nycklar mot främlingsfientlighet. Frågan är om några andra än de närmast sörjande har engagerat sig. Den personvalskampanjande ordföranden Fredrik Sneibjerg kampanjar numera på heltid har laddat upp inför de kommande drabbningarna i veckan. För ingen verkar ha sett honom. Toppnamnet på listan bankdirektören Bergman har ont i en muskel eller led. Därför nattvandrade han inte. För det var väl aldrig så att han tyckte det var skönare att trycka i sänghalmen?
Centerpartiet dånar vidare i Skärgårdradion med sin rapp. Oväntat många valaffischer har man fått upp. Affischerna verkar dock vara ett samarbete med trafikverket. Om man kör för fort ser man nämligen inte vad som står på dem. Ryktet säger att partiet är det med det tätaste personvalsfätet. Fem av kandidaterna verkar köra personvalskampanj. Man talar om att Henrik Paulsen, Ina Ununger, Louise Paulsen, Hans Lindqvist och denna bloggs skribent som lystrar till namnet Mårtensson gör det.
Socialdemokraterna knackar dörr. De hoppas att ingen känner till Mona Sahlin. Ju färre som känner kopplingen till rikspartiet dess bättre lokalt. Partiet verkar vara det som har flest ovänner. I vart fall om man får döma av antalet nedrivna affischer.
Deras stora utspel i veckan är en ungdomslista. Är förklaringen att listan att det är enda möjligheten för ungdomarna att få en syn i vädret i partiet? I vart fall är tilltaget omskrivet.
Av miljöpartister och kommunister, förlåt vänsterpartister har bloggen inte sett mycket av.
Valaffischer har kommit upp. Moderaterna har överlägset flest uppe. Därefter kommer Värmdöcentern. Kristdemokraterna kommer som god trea. Budskapet är inte att Gud hör bön. Däremot verkar ordföranden Dozzi vilja höra väljarnas bön. I vart fall på affischerna. På fjärde och delad plats kommer folkpartiet och socialdemokraterna. Av miljöpartiet och vänstern syns ingenting.
De sju kommunala affischplatserna som skulle varit färdiga i måndags är fortfarande inte klara.
Bloggens tolkning av detta är att det behövs fler doers än färre snackare. För det kan väl inte vara så att det är för många byråkrater även här?
Alliansens valstuga ligger ett stenkast från systemet. Öppettiderna verkar vara lika oförutsägbara som vädret. Samtalet utanför stugan verkar i var fall vara nyktert.
Bloggen tror att det lär ske en hel del mer under nästa vecka.
