En mera laddad Maud Olofsson än väntat äntrade scenen i Almedalen, länk. Företagar- och tillväxtpartiet centern marknadsfördes kraftfullt, länk.
Sven Otto Littorin hade avgått på förmiddagen och på kvällen aktualiserad Olofsson behovet av strukturförändringar i arbetsrättsystemet, LAS. Skattesänkningar som ger dynamiska effekter var en variation på samma tema, länk. Sänkt tjänstemoms som en valfråga passar bra här markerade Maud, länk.
Att de redan frälsta gillade talet var ingen hemlighet och sannolikt en hel del potentiella väljare. Talet var långt. Jag håller inte med Anders Pihlblad om uttrycket ord, ord ord, länk i bedömningen av talet. Det var mycket innehåll, det var bredd och retorisk finess, länk.
I motsats till Jan Björklund visade Maud Olofsson att hon är bred som politiker. Ibland har bredden framförts vara en otydlighet. I talet fanns det ett tydligt fokus samtidigt som det skisserades en tydlig och illustrerad bakgrund.
Olofsson deltar klädsamt nog inte heller i SM i att vara mest socialdemokratisk som Reinfeldt gör. Hon markerar tydligt att det finns skillnader. Det är viktigt.
Fordonskrisens hantering är en vattenledare. Marknaderna ska hantera sina egna strukturproblem och finansiering. Staten ska vara garant och skapa förutsättningar. Det privata ska driva företag. Sammanblandning ger både förvirring och dåliga resultat.
Maud Olofsson är en garant för att Alliansregeringen driver borgerlig politik. Den markeringen behövs. Sedan hade jag personligen önskat mer av nätpolitik och liberala ställningstaganden
