Henrik Alexandersson reflekterar kring vilka grundläggande principer som bör finnas i en modern upphovsrätt, länk.
Här är Alexanderssons principer:
”i) Den som vill ha upphovsrättsskydd för ett verk måste ansöka om det. Om folk måste ansöka för att få till exempel socialbidrag – då är det inte mer än rimligt att även den som vill ha samhällets och rättsapparatens skydd för sin kommersiella verksamhet också måste göra det.
ii) Verk som inte skyddas blir automatiskt ”public domain” och får fritt kompieras, spridas och samplas av andra. Det skall dock vara förbjudet för tredje man att ”kapa” verk som finns i den allmänna domänen genom att upphovsrättsskydda dem.
iii) Skyddstiden är fem år och gäller från den dag ansökan har lämnats in. Längre än så är den kommersiella livstiden inte, för de flesta verk i dagens digitala ekonomi.
iv) Skyddstiden kan förlängas med fem år i taget för den som vill. (De allra flesta kommer, med största säkerhet, att släppa sina verk till den allmänna domänen efter fem år.) Detta kräver i så fall en ny ansökan / registrering.
v) Skyddet, som söks av upphovsmannen, är överlåtbart. Det kan till exempel säljas, ärvas eller skänkas bort. På så sätt kan artister ägna sig åt att skapa – och lägga marknadsföring och affärsverksamhet på andra. (Man skulle även kunna tänka sig att upphovsmannen hyr ut rätten till kommersiell användning av sitt skyddade verk.)
vi) Systemet appliceras på EU-nivå, så att vi slipper krånglet med 27 olika licenser inom ett frihandelsområde. En databas erbjuder information om läget för alla verk som en gång har registrerats. (Här kan man se om till exempel ett musikstycke nu är fritt att använda eller om upphovsrättsskyddet har förlängts.)”
Förslaget är helt klart intressant. Precis som upphovsmannen själv säger är det inte heltäckande, men det är fortfarande så brett att det kan utgöra en bas för förändringar.
Bloggen säger: konstruktivt och anpassat till dagens verklighet.
