Hänt i Värmdö
Vilken kroppsdel tänker en politiker med?
Den frågan är högst relevant att ställa sig efter debatten i Värmdö kommuns kommunstyrelse i går om anbudsupphandling av äldreboendet Ljung.
Alla vid bordet var för kvinnligt företagande. I vart fall sa man det.
Alla vid bordet var för personalkooperativ. I vart fall var det vad man sa.
Så kommer vi till praktiken. Personalen har lämnat in en intresseanmälan den 19 januari. Anbudstiden gick ut den 23 januari. Inresseanmälan inkom inom anbudsfristen. Personalen har följt de riktlinjer som finns i de övergripande programmen för kommunen som kallas ”avknoppnings och utmaningspolicy” och ”Program för att främja den sociala ekonomin och partnerskap i Värmdö kommun”. Den senare policyn antalen den 26 april 2006.
Därför borde man få vara med och konkurrera om ett anbud eller etablera ett partnerskap med kommunen. I vart fall om det som står i dokumenten verkligen gäller.
Så långt trodde man att alla är med.
I strid med dessa direktiv har kommunen utlyst en upphandling. Den upphandlingen har gjorts på ett sådant sätt att personalen hade rimlig anledning att tro att de inte kunde lämna in anbud. I sista stund får de reda på att så är möjligt.
Nu säger kommunen att man vill att personalen ska få vara med vid en senare upphandling.
Just nu är loppet kört. Vad är det man menar?
Personalen byter arbetsgivare till ett privat företag genom upphandlingen. Nu vill dessa politiker att personalen som har bytt arbetgivare ska vara illojala mot den.
De vill att man ska bilda ett personalkooperativ som ska konkurrera med sin egen arbetsgivare. Då får man ju sparken. Är det vad vissa politiker ville?
Eller är det så enkelt att dessa politiker tänker med fel kroppsdel?
Vad skulle hända om en bankdirektör konkurrerar med sin egen bank på arbetstid?
Han skulle få sparken.
