I vårt västra grannland har det i veckan varit regeringsombildning. Den socialdemokratiskt ledda regeringen i allmänhet och statsministern, Jens Stoltenberg är under stark press. Det är reaktioner på utredningen av terrorattentatet för ett år sedan. Samtidigt börjar statsministern själv fundera på sin reträtt.  Ett av syftena med regeringsombildningen var att kratta i manegen för Jonas Gar Stöhle. Här planeras med andra ord ett generationsskifte.

Det politiska partiernas landskap är intressant att se på, länk. Två stora partier, socialdemokraterna och höyre på cirka 30%, plus minus 3-4%. Tredje största parti är fremskrittspartiet på strax under 15%. Sedan kommer ett antal småpartier, centerpartiet,den norska liberalerna, de norska kristdemokraterna och vänstern, alla mellan 4 och 5%. De två stora skillnaderna mellan Sverige är avsaknaden av ett miljöparti och storleken på det mera främlingskritiska partierna. I Norge är fremskrittspartiet är dubbelt så stort som det svenska sverigedemokraterna.

I Norge förlorar socialdemokraterna mark och i Sverige moderaterna.

Socialdemokraten Stoltenberg tillträdde i oktober 2005. Nästa år är det på nytt stortingsval i Norge. Förra valet 2009 räddades Stoltenberg kvar vid makten av att de norska liberalerna, venstre hamnade under spärrgränsen på 4%. Regeringspartnern socialstisk venstre har genom regerandet gått från att vara ett 10% parti till att bli ett 4% parti.

Fredrik Reinfeldt tillträdde ett år senare än Stoltenberg dvs i oktober 2006. Som politiska profiler har de många likheter. Det har flyttat sina respektive partier mot mitten och upplevs framförallt som kompetenta pragmatiker och mindre som visionärer.  Samtidigt finns det skillnader. Reinfeldt är mycket mer parhästen med finansminister Anders Borg. Där är Stoltenberg mycket ledaren själv.

I Fredrik Reinfeldts moderaterna har det inte utkristalliserat sig någon naturlig efterträdare. Den naturlige, Anders Borg har inte