Oklart hur länge.
Oklart med vilket mandat.
Oklart vad medlemmarna tycker om valet.
Oklart vad medlemmarna vill.
Mycket är oklart.
Bara en sak är helt klar socialdemokratin är inte en medlemsstyrd organisation. Det är en organisation som styrs av en liten grupp människor som har en mycket tveksam förankring bland gräsrötterna.
Socialdemokratins ledning är representanter för representanter för representanter för representanter. I hur många steg är oklart. Detta ger inte begreppet folkrörelse liv, länk. Det visar på att folkrörelsen i sin gamla form har överlevt sig själv och det är det sätt som valet av Löfvén gått till på ett tydligt exempel, länk på detta.
Personen Löfvén är lämpad och kunnig. Det är inget fel på honom. Måhända saknar han tillräcklig karisma. Han har tagit på sig ett uppdrag där förväntningarna är närmast orimliga. Sannolikt lär han bara bli en mycket temporär lösning. Det trista i detta är att IF metall förlorar en god ordförande efter detta. Socialdemokratin egentligen inte lärt sig något av Juholt perioden.
Att Sven Erik Österberg får come back som gruppledare är heller inte oväntat. Han lär inte skära några lagrar genom det uppdraget. Det saknas helt enkelt utstrålning. Han är en svag motsvarighet till Mitt Rimney. Signalen i partiet genom att välja Österberg är att knivar i ryggen lönar sig. Det är högst tveksamt om denna värdering är bra att implementera i partiet.
Sannolikt står vi nu inför en fördjupad kris inom socialdemokratin. Partiet kommer att känna av den nedre opinionsmässiga lägsta punkten på under 20%. Samtidigt växer både vänstern och miljöpartiet och kommer att ligga i intervallet 10-15%. Tre närmast jämnbördiga parter. Gör man bra ifrån sig i valet 2014 finns risk för en dansk upprepning. Socialdemokratin gör sitt sämsta val på 100 år och tillsätter statsminister, paradoxalt.
För alliansregeringen är läget svårt. Hur ska man kunna kommunicera resultat om allt medieutrymme går åt till att skildra socialdemokratins kris. De sociala medierna, nya former för opinionsbildning och en mera ideologiskt färgad politik kan vara byggklossar i ett framgångsrecept. Nu gäller det att höras i mediebruset!
Kristdemokraterna verkar ha fångat upp gamle pastor primarius (kyrokoherde i Storkyrkoförsamlingen) i Stockholms bevingade ord: ”de kristna är ofta de styggaste”. Med partivänner som kristdemokraterna har behövs inga politiska ovänner.
Som ledare är Hägglund död, måhända inte hjärtdöd. Det krävs ett ledarskap som bejakas av minst 80% av medlemmarna, gärna mer. Hägglund har kanske 50-60%. Om fader Alf stiger ned från sin tron i Bryssel hägrar 10% i valet 2014. Annars lär partiet löpa stor risk att sitta på avbytarbänken under perioden 2014-2018.
Politik i Sverige 2014 handlar inte om visioner det handlar om kris i olika visioner.
