I dag är det internationella arbetarrörelsens dag. En dag som på många sätt blivit heligare är de religiösa helgdagarna. Under 1900 talets första hälft kan man förstå att denna helgdag inte motsvarades av att andra partier fått sin egen helgdag. I dag kan man fråga sig varför det inte är så. Att ifrågasätta själva 1 maj bemöts kraftfullt.
En som fått känna på det är CUFs ordförande Hanna Wagenius, länk, länk, länk. Kritiken har varit förödande mot att ta bilder på första majdemonstranterna och sedan lägga ut dem på twitter. Man kan diskutera det kloka i idén.
För något år sedan hade det säkert uppskattats om någon hade velat ta en bild för att visa att det överhuvudtaget demonstrerades. Nu kommer initiativet från en liberal och då blir det bråk.
Bråket kring Wagenius twitteridé påminner om de klippningar som Disney inför varje jul meddelar att man gjort i Kalle Anka blocket på TV. I båda fallen häpnar man över intensiteten i diskussionen.
I dag kommer Stefan Löfven att tala till medlemmar och sympatisörer. Han gör det inte från en styrkeposition. I stället blir det allt mer uppenbart att en eventuell framtida rödgrön regering kommer att vila rejält på vänsterns goda vilja. Självklart kommer man att vilja ha betalt för sin goda vilja.
I veckan har socialdemokraterna presenterat ett vänsterinriktat förslag. Kanske en första munsbit för vänstern. Ett förslag som straffar Stockholm och belönar landsorten.
Socialdemokraterna tar nu skatteutjämningssystemet mellan kommunerna till hjälp för att öka progressiviteten i skattesystemet.
Bakgrunden är att Sverige under lång tid hade två parallella skattesystem ett proportionellt och ett progressivt. Det proportionella var kommunalskatten. Skattebetalaren betalar som bekant kommunalskatt i den kommun där vederbörande bor. De pengar skattebetalaren betalar tillfaller just den kommun där skattebetalaren bor. I vart fall i teorin.
Statsskatten däremot är progressiv. jJu mer du tjänar desto större procentuell andel av din inkomst betalas i skatt.
När det gäller kommunalskatten är skatten fortfarande proportionell mellan skattebetalaren och kommunen. Verkligheten ser däremot ut på ett annat sätt. Staten har skapat ett utjämningssystem som innebär att rika kommuner betalar en skatt på skatten som överförs till fattiga kommuner. Enligt det system som rådde 2009 betalade kommunerna i Stockholms län cirka 3,4 miljarder som gick till kommuner på ”landsbygden”.
Nu vill socialdemokraterna öka progressiviteten i denna skatt. Den kallas ofta för Robin Hood skatt. Ytterligare en miljard kronor ska försvinna från Stockholm om socialdemokraterna får bestämma. De facto ökar detta progressiviteten ytterligare i vårt Svenska skattesystem.
Nuförtiden spelar det ingen roll hur mycket en skattebetalare tjänar ur kommunens synvinkel. Efter alla utjämningar får en normal kommun behålla cirka 27 000 för en normal löntagare. Resten har omfördelats. Nu ska intäkten per arbetstagare bli ännu mindre i Stockholms län. Hur dessa kommuner då ska klara vård, skola och omsorg kan man bara undra?
