Denna artikel är skriven av skribenten och debattören Henrik Alexandersson. Henrik är välkänd för läsarna av Mårtenssons meningar som en debattör med liberala förtecken. Denna artikel är också publicerat på Henrik Alexanderssons blogg länk
Svenska folket är frustrerat, men fjättrat.
Det handlar inte bara om en misskött migrations- och integrationspolitik. Bostadspolitiken, byråkrati som tränger ut verksamhet i det offentliga, förmynderi, en vansinnig drogpolitik, övervakningen, en bipolär försvarspolitik, den allt mer urholkade demokratin, EU, svågerkapitalism, den politiska korrektheten och skandaler som Nuon är exempel på frågor som får svensken att knyta handen i byxfickan och svära för sig själv.
Men svenska folket kan (i princip) inte göra något åt den rådande ordningen.
De flesta människor är högt belånade och har därför ett mycket starkt intresse av politisk stabilitet. Det räcker med en måttlig ränteförändring, en begränsad valutaoro, politisk eller administrativ inkompetens, mindre säkerhetspolitiska förändringar eller en dålig dag på börsen för att svenska folkets tillvaro skall ställas på huvudet. Så de flesta drar slutsatsen att det är bäst att sitta ner i båten.
Bostadsbubblan, lånekarusellen och till och med själva valutan bygger på att alla måste tro.
Den som sticker upp och ifrågasätter fulas ut och utesluts ur samhällsgemenskapen. Exempel statueras genom att människor får sparken på grund av sin politiska hemvist och att konstnärer fängslas när deras konst blir allt för utmanande. Istället för att ta en debatt försöker man skambelägga människor.
Och vem vågar utmana makten och den rådande ordningen när data om varje telefonsamtal, varje SMS, varje e-postmeddelande, varje nätuppkoppling och alla våra mobilpositioner lagras – för att finnas tillgängliga för staten? Vem vill riskera att bli föremål för underrättelsebyråkratins intresse, trakasserad vid gränspassager och föremål för skattmasens särskilda uppmärksamhet?
Det är mycket möjligt att SD får fler röster än de förtjänar – eftersom en röst på dem är det enda sättet för folk att få utlopp för sin frustration på ett av de områden där de etablerade partierna har tappat greppet. (Vilket inte nödvändigtvis betyder att de tycker att SD har helt rätt.) Eller för att i hemlighet ge överheten en välförtjänt spark på pungen. Synd bara att landets enda missnöjesparti har sina rötter i den bruna myllan och är fullständigt kasst i alla andra missnöjesfrågor.
Ju längre denna mörka fars fortsätter, ju högre blir insatserna. Vilket resulterar i att vårt samhälle inte alls blir mer stabilt, utan mindre. Det är som att elda under ett slutet kärl utan säkerhetsventil.
Frågan är vart detta kommer att landa. Det kan bli fråga om en destruktiv och våldsam utveckling. Eller att ett nytt system som bygger på spontan ordning växer fram ur spillrorna av det gamla. Fast mest troligt är att vi kommer att få en allt mer auktoritär och totalitär stat – som är beredd att göra nästan vad som helst för att behålla greppet.
Henrik Alexandersson
