Betydande historiska skeenden ter sig ofta banala när man befinner sig mitt i dem. Innan vi ser och förstår vad som hänt och vilka konsekvenser det kommer att få.
Just nu rullas en storebrors- och övervakningsstat ut i ett rasande tempo, utan att någon direkt bryr sig.
I EU förbereds internetcensur för vissa åsikter, med tillhörande uppladdningsfilter. Allt som laddas upp och postas skall granskas och godkännas av maskiner.
Trots att EU-domstolen tydligt sagt att svepande övervakning av alla, utan misstanke om brott, inte får förekomma – så håller EU-kommissionen och ministerrådet på att koka ihop ett nytt direktiv om datalagring.
Ministerrådet satsar just nu allt på att få bakdörrar till krypterade meddelandetjänster – vilket kommer att göra oss alla mindre säkra. Antingen är kryptering säker eller så är den det inte. Man kan inte bli bara lite gravid.
Om en vecka skall EU presentera ramarna för sin nya Digital Services Act. Enligt uppgift skall den bland annat innehålla överstatliga, EU-gemensamma regler för vad som får uttryckas på internet.
På hemmafronten har polisen fått rätt att använda hemlig dataavläsning. Det ger den tillgång till människors datorer, mobiler och plattor och allt som finns på dem – filer, kontakter, bilder… Samtidigt hålls de säkerhetshål som krävs för att polisen skall kunna använda sin spionprogramvara öppna. Vilket innebär att dessa säkerhetshål även ligger öppna för kriminella, främmande makt och andra illasinnade aktörer.
Nyligen kom ett förslag om att FRA också skall få övervaka helsvenska telekommunikationer, vilket tills alldeles nyligen var ett big no-no. Och igår kom besked om att FRA inte bara skall få samarbeta med utan även spana åt andra länder. Vilket innebär att Sverige nu även tar det formella steget in den globala massövervakningens samfund.
Debattören Pär Ström brukade på sin tid som integritetsombudsman ta detta exempel: Tänk dig en skala från noll till 100. Noll är ingen övervakning alls och total anarki. 100 är fullständig kontroll av allt som alla gör. Var på skalan befinner vi oss? Åt vilket håll rör vi oss? Var på skalan hotas vår frihet, vår demokrati och vårt öppna samhälle?
Man kan också fråga sig om det är lämpligt att sätta sådana här verktyg i makthavarnas händer. Ondska, inkompetens, missriktad ambition, trängda makthavare eller bara en dålig dag på jobbet – dessa verktyg kan lätt missbrukas och det kan få allvarliga konsekvenser för enskilda individer.
Rätten till privatliv är en grundläggande mänsklig rättighet. För inte vill vi väl leva i ett samhälle där staten har ständig uppsikt över oss och hela tiden kikar över vår axel? Vanligt, hederligt folk skall inte betraktas och behandlas som potentiella kriminella.
Den som sköter sitt och inte stör någon annan skall lämnas ifred.
/ HAX
