Partiledardebatten i SVTs agenda markerade att det är mindre än 12 månader kvar till valet, länk,länk.
Debattens två budskap som stod mot varande var. Från Löfven: Nog med skattesänkningar pengar till annat. Från Reinfeldt: Regeringen sänker skatterna för vanligt folk socialdemokraterna vill lägga pengarna på bidrag.
Debatten var mer latinsk är vad Sverige är van vid. Höjt tonläge, nerv, miner och personer som avbryter varandra var några av ingredienserna.
Samtidigt är socialdemokrater och moderater ganska lika, länk. Skillnaden sitter i partnerna. Vem det blir för socialdemokraterna är oklart. Än mer oklart än i somras. Alliansens partier däremot är samkörda och tillåter solospel här och där.
Reinfeldt gick återigen in i en debatt som underdog. Han blir som bäst i dessa situationer. Löfvén kom inte riktigt fram som han brukar. Fortfarande gör han det dock bra.Kanske spökar kraven från LO toppar om att socialdemokraterna bör bilda regering med vänstern. Det var frågan som bekant fällde Mona Sahlin. Nu är det upp till Stefan Löfven att hantera denna delikatesspastej, länk. Att hantera den som Sahlin gjorde var inte framgångsrikt. Frågan är bara om socialdemokraterna klarar att hålla vänstern utanför med bibehållen mobilisering. Det är inte säkert.
Bland de svagare korten i debatten var Åsa Romson som får knappt godkänt för sin insats.
Jimmy Åkesson agerar mer välfärdspolitiker än Alliansen och blir nästan rödgrön till sin framtoning. Invandring blir det inte mycket tal om.
Annie Lööf blir högerdamen. En roll som passar henne. Frågan är om väljarna är mera bakom henne än det egna partiet.
Förutom en misslyckad frisyr verkade Jan Björklund både laddad och lyssnande. En av hans bättre debatter.
Göran Hägglund kom inte in i debatten riktigt. Kanske inte en av hans bästa dagar.
Jonas Sjöstedt är inte bred. Han talar till ganska få, med förmodligen lyckas han mobilisera dessa.
Inte många nyfrälsta kan man förmoda efter denna debatt.
