Ryska trupper har tagit kontroll över Krimhalvön, som är en autonom republik inom staten Ukraina, länk, länk, länk, länk, länk.
Världen har i dag blivit mera osäker och Europa befinner sig på randen till ett nytt krig, länk. Frågan är bara om Ryssland tvingas betala något pris för sitt agerande? Mycket talar tyvärr för att det enda pris man kommer att få betala är Rysslands internationella anseende skadas, länk. Paradoxalt nog är det pris som president Obama tvingas betala om han tar till motmedel mycket större.
Temperaturen i världen politiskt har i dag blivit kyligare.
Randstaterna till Ryssland betraktas av president Putin som en intressesfär där man inte passivt åser vad som sker. Vi såg hur Ryssland agerade i Georgien 2008. Ukraina är inte ett enskilt exempel. Utvecklingen i randstaterna inte bara följs av den mäktige grannen Rysssland. Den överprövas. Om den inte gillas överprövas utvecklingen. I den Svenska säkerhetspolitiska analysen har detta närmst helt förbisetts.
I fallet Ukraina är nu frågan om interventionerna kommer att begränsas till Krim. Såvitt man kan förstå är det mandat president Putin fått av det Ryska parlamentet inte begränsat till Krim. En fullskalig intervention kan därför inte uteslutas.
När oron ökar är det lätt att bli begränsande och avgränsande i sin problemlösning. Att tänka på sitt blir lätt den första tanken. Reptilhjärnan är en dålig problemlösare. I stället är det logiska resonemanget att än starkare hålla fast vid frihandeln en av de få strategierna som fungerar. Det är en av de få garanterna för demokrati och stabilitet. Måhända inte i det korta perspektivet. Däremot i det längre.
President Obama har inte varit frihandelns apostel. Han har i stället främjat protektionism. Att världen förlorar i ekonomisk utveckling på detta är klart. Dessutom skapar protektionism instabilitet. Enligt tidningen the Economist´s 22-28 februarinummer 2014, är priset för detta hisnande 600 miljarder dollar. Det är hur mycket fattigare världen blir enligt tidningen. Vad priset blivit i minskad stabilitet och politisk oro kan vi bara spekulera om.
Det viktigaste motmedlen mot aggressionen på lite längre sikt är frihandel kombinerad med demokrati. Inte det ena eller det andra. Här gäller både och.
I det korta perspektivet är valen svårare.
