Det är snart ett år sedan drivkraften att vara i den politiska mitten försvann. På den tiden ville till exempel Magdalena Andersson ville bli en Anders Borg kopia. Socialdemokrater och moderater ville vara så lika varandra som möjligt. Vem var egentligen mest arbetarparti? Det var då. I dag växer ett nytt politiskt landskap av polariteter fram.
Valnatten 2014 var starten på något nytt. Fredrik Reinfeldt berättade att han tänkte lämna politiken. En stark framgång för Sverigedemokraterna gjorde att traditionell politisk styrning och makt koncentrerad till det som man dittills kallat blocken var inte längre möjlig.
I det nya landskapet fungerar det inte längre att vara så lika varandra som möjligt. Triangulering som politisk metod har förlorat mycket av sin tidigare effektivitet.
För socialdemokraterna blev svaret att gå försiktigt till vänster. Högre skatter som lösning i stället att öka utbudet blev lösningen.
För moderaterna har inte så mycket skett på riksplanet. Däremot talar man på kommunalplanet om en sorts högervridning. Nästa steg lär komma på moderaternas stämma i höst. Försiktiga steg åt höger är att vänta.
Kristdemokraterna har varit tydliga. Man ska utforska vad det innebär att vara högerparti. Någonstans ser partistrategerna möjligheten till att fördubbla röstetalet till mellan 7,5-8%.
Annie Lööf behöver inte positionera om centern. Man stod till höger i Alliansen. Det är bara att stå kvar där. Längst till höger står man inte längre det gör kristdemokraterna, men genom att även tala om ett Nato-medlemskap är man mera helgjutet trovärdig som borgerligt parti. Det var inte så många år sedan partiet tvekade om detta.
Miljöpartiet har tagit kliv åt vänster. Fridolin och Romson tror inte på att marknadskrafterna kan vara en viktig faktor för att värna miljön. Sannolikt ett misstag. Kursändringen har inte givit något positivt utslag hos väljarna. Kanske är det inte höger eller vänster som är partiet största utmaning just nu. Det är förtroendet för Åsa Romson.
Vänstern har inte flyttat sig. Däremot har man fått ett radikalt större inflytande. I den budget som snart läggs fram kommer detta att visa sig.
Det behöver inte vara negativt med en tydligare polarisering i politiken, Det kan till och med göra den mera trovärdig och intressant. I Sverige blåser inte vänstervindar. 60% av väljarna är borgerliga. Trots detta styr vänstern.
