Norge firade i veckan 200 års jubileum för sin grundlag. På många sätt är denna nation en Europeeisk anakronism. Det är nationen som på många sätt vill vara så lite Europeeisk som möjligt.
Landet är i det mesta fokuserat åt väster. En konsekvens av detta var ockupationen av Island 872. 1262 bildade Norge och island union. genom Kalmarunionen 1397 blev både Island och Norge underlagda Danmark. Under resans lopp förlorar Norge Bohuslän, Jämtland och Härjedalen till Sverige. 1814 tycks Norge bli självständigt. Ett blixtkrig med Sverige gör att Norge kommer i union med Sverige. Någon självständighet blir det inte då- Öarna i Nordaltanten förlorar man 1814. Redan 1814 har man sin egen grundlag som i allt väsentligt gäller under unionen, som upplöses 1905.
Norges uppgångstid kommer i och med oljefynden 1969. 1971 börjar produktionen i det så kallade Ekofiskfältet. Som nation når man en sorts höjdpunkt under den olympiska spelen i Lillehammer. En ny känsla av nationell stolthet formades under dessa spel- Bbåde som arrangemang och rent sportsligt blev Lillehammer OS en stor framgång.
Den 20 juli 2011 skedde den så kallade Utöyamassakern då 69 oskyldiga unga fick sätta livet till. Ansvarig för dådet var terroristen Anders Bering Breivik. Rent nationellt tog detta Norge tillbaka till efterdyningarna efter andra världskriget och uppgörelsen med nazister och kollaboratörer under kriget. 1940 utsatte Vidkun Quisling landet för en statskupp. Den 23 oktober 1945 arkebuserades samme Qusling.
Både Quisling och Anders Bering Breivik är två karaktärer som jämsides med bilden av det goda landet har format bilden av Norge. Rent personlighetsmässigt visar bådas utvecklingsresa att det inte är helt enkelt att avgöra var människor med till synes normala värderingar finner sitt ideologiska hemvist.
Firandet av 200 års dagen av den Norska konstitutionen är firandet av ett land som är ett av USAs närmast allierade. Norge tillhör kärnan i NATO. Att den tidigare socialdemokratiskte statsministern Jens Stoltenberg blir ny generalsekreterare visar detta.
Europa och EU håller man däremot på en armlängds avstånd. Det talas ofta om likheterna mellan Sverige och Norge och mellan svenskar och norrmän. På ytan framstår skillnaderna som små, men i verkligheten är likheterna mycket mindre än vad man kan lockas tro.
Firande av 200 år av den Norska konstitution har skett under ganska lång tid. Inte i 200 år, men väl 180-190 år. 17 maj är en festdag för norrmännen. Inslag som ”barnetåg” orkestrar och vanligt festande är både väldigt attraktivt och väcker undran. Det är lätt att oreflekterat dras med i bejakandet av 17 maj yran. Det finns drag i firandet som för tankarna till länder med mera totalitära styresskick. Samtidigt är säkert många norrmän genuint glada och stolta för både sitt land och sitt firande. De har Norrmännen all rätt illl
Norge, det gudomligt vackra landet, det är riskdagarnas hemland, de snabba beslutens land och landet där hälsa och sport är närmast en nationalreligion. Norge är landet som ibland felaktigt och ibland helt korrekt kallas för Sveriges lillebror.
200 år med en egen konstitution är värt att fira. Grattis Norge!
