05282024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Majoritetsförtryck är inte detsamma som demokrati

Hänt i Värmdö

Jag pratade för en liten stund med en ledande moderat i Värmdö kommun. Han är tillika det ledande kommunalrådet i kommunen. Det som bekymrar mig vad gäller honom just nu är hans demokratisyn.
Låt mig ge ett konkret exempel. Fyra partier beslutar sig för att samarbeta i en kommun. Låt oss kalla kommunen för Värmdö. Man kallar samarbetet för en Allians. Så långt är allt gott och väl.
Sedan visar det sig att de mindre partierna mycket sällan får något genomslag för sina idéer. De mindre partierna upplever att de får mindre genomslag än vad deras röstetal skulle ge vid handen. Känslan blir allt oftare att samarbetet blir en sorts majoritetsförtryck. Någon stan hör man från den store: Ni får tycka vad ni vill bara ni tycker som oss.
I det läget är det stora partiet förvånad över att ett av de små partierna blir irriterat. Inte bara ett utan flera blir det faktiskt.
Ett annat förhållningssätt till demokrati och samarbete är respekt för minoriteten. Det innebär att man är lyhörd för hur de små har det. Man frågar om det står bra till. Ibland ställer den större till och med frågan om det finns något som minoriteten vill profilera sig på. Där kännetecknas samarbetet av att man är överens i de stora dragen och har färdriktningen klar för sig. Mindre avvikelser från den linjen accepteras för att man ska nå det större målet.

I Värmdö kommun är det inte så. Där präglades samarbetet i alliansen under den första tiden av kommunstyrelsen ordförande Jonas Nilsson. Han försökte inte ens inkludera minoriteterna. Han drev genom sin ledarstil och demokratisyn allianssamarbetet mot stupet. Han drev en sorts kadaverdisciplin internt inom alliansen. Till sist var måttet rågat och han fick lämna sin post.
Sedan följde en tid av väntan på en ny ledare. Den som tjänstgjorde som kommunstyrelsens ordförande var då Möjabon Monica Petterson. Under denna tid skedde det inte mycket. Det lyssnades och man var vänliga mot varandra.
Efter en maktkamp i moderaterna mellan Monica Petterson och Lars Erik Alversjö valdes den senare till ny kommunstyrelseordförande.
Alversjö som är buddist spred i början ett lugn kring sig. Så småningom övergick lugnet till otålighet i omgivningen. Det skedde nästan ingenting. Fortfarande i dag är effekten mycket låg. Det kommer in mycket som ska processas, men kommer ut väldigt lite i resultat.
Så plötsligt, ibland ska denne Alversjö visa att han har kontroll och handlingskraft. Då pekar han med hela handen. Han berättar för miljardärer om hur tuffa neddragningar det var på hans tidigare arbetsplats. För sig själv skapar han bilden av att vara en hi-man.
I verkligheten kläms denne man från många håll. Internt har Alversjö förlorat mycket av sitt stöd. Han blir mer och mer av en galjonsfigur eller marionett. Paradoxalt nog blir denne fredlige buddist allt mer lik sin företrädare Jonas Nilsson. Ingen av dem förmådde utnyttja demokratins dynamik. De förverkligar trist nog något som mer liknar majoritetsförtryck. Väljarna börjar dessutom undra över kompetensen hos Alliansen.
Föräldrar på exempelvis Brunns skola undrar när de får besked om kvaliteten på sin skola. De skulle fått svar före sommaren. Fortfarande har de inte fått något svar. Då blir ledande alliansföreträdare förvånade att föräldrarna går man ut huse. De fick inget svar.
Nu är de på krigsstigen.
En annan fråga är den om resursskolan. Här är alliansen på väg mot nästa haveri.
Tyvärr är det en hel del frågor där brukare, väljare börjar vandra på krigsstigen. Det är synd.
Alliansen på Värmdö borde kunna göra det mycket bättre.
I rättvisans namn ska det sägas att det finns andra ledande moderater på Värmdö som har förstått innebörden av ett mera kvalitetsinriktat demokratibegrepp. Tyvärr verkar inte dessa ha tillräckligt stort inflytande.
Andra som skriver om Värmdö just nu: Annika Andersson, Värmdöcenterns blogg,

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar