Att Frankrikes ekonomi är i recession vet vi. Två kvartal med en ekonomi som krymper visar det. De första tre månaderna för 2013 blev den Franska ekonomin 0,3% mindre, länk. FRancois Hollande uppnår nu samma tveksamma utveckling som Francois Mitterand gjorde, en minskad köpkraft med 0,9%. För Mitterands del skedde det 1984 och nu upprepar Hollande bedriften 2013. Arbetslösheten är enligt tidningen the Economist (11-17 maj 2013) 10,4% och för dem under 25 år hela 26%.
En annan faktor som borde oroa Hollande är upplevelsen av hur medborgarna har det. I en undersökning, länk säger sig numera bara 48% vara medelklass mot tidigare 52%. Den upplevda arbetsklassen ökar också från 29% till 33%.
Konfiskation har varit en av Hollandes lösningar. Man har efter förebild från en gammal Svensk socialdemokratisk regering infört Pomperipossa-skatt dvs skatt som är över 100%. Det är klart att detta inte imponerar. Andra konfiskatoriska lösningar kan vara på gång, länk.
Den Franska statsskulden är på väg åt fel håll. Andra kvartalet 2012 var den 91,3%, en ökning från 89,3%. Totalt är statsskulden cirka 1.900 miljarder Euro, länk.
Om budgetunderskottet kommer att hålla sig på 3% 2013 är mycket oklart, länk. Mycket talar för att den snarare kommer att ligga mellan 3 och 4%.
Den minskande ekonomin gör att ett antal nyckeltal för ekonomin riskerar att gå åt fel håll. I detta läge är frestelsen stor att lätta på statens penningpung för att stimulera, precis som vad regeringen i Frankrike nu gör. Det hjälper i bästa fall kortsiktigt. Å andra sidan måste någon vara beredd att låna ut till detta, vem är det?
Ett annat problem är attityden hos dem som utbildas i Frankrike. En lärare vid den nya skolan för mjukvaruutvecklare i Paris talar i the Economist (11-17 maj) om att man i det Franska skolsystemet lär sig disciplin (och respekt för överheten) men inte att ta risk och vara kreativa. Dessutom saknas det arbetskraft till mjukvaruindustrin, Här definieras en klassisk flaskshals.
Det Franska problemet dessutom ett kombinerat struktur, kompetens och attitydproblem. Man lever kvar i tron att traditionell industri som inte är konkurrenskraftig ska klara krisen. Man har i liten utsträckning löst upp gamla strukturer. En inte obetydlig del av ekonomin inom jordbrukssektorn består av stöd från EU. Det säger sig självt att en sådan ekvation inte går ihop.
Hösten 2013 verkar allt mer dra ihop sig till att bli den Franska krishösten. Konsekvenserna kan bli stora för EU, Euron och Europas ekonomiska utveckling.
