Miljöpartiet i Almedalen försöker. Om man ska vara välvillig finns det ambitioner. En del beskriver samtidigt partiets dag som grodans. Man blåser upp sig. Det gäller att vara större åt alla håll. Man ska vara partiet som går till storms mot det mesta.
En av de första stormningarna är mot främlingsfientligheten. Därför tar man striden med Sverigedemokraterna. Samtidigt brister det i hantverket, partiet öppnar upp för en mera svepande diskussion om för eller emot invandring. Detta kan visa sig vara en felgrepp som får stora konsekvenser i valresultatet 2014.
Man ska också vara skolpartiet. Arbetsmiljön i skolan ska förbättras för 1,5 miljard, länk, länk. Friskolor som inte klarar jobbet får också en känga.
Miljöpartiet ska dessuotm vara företagarnas parti. Förslaget om att ta bort sjuklöneansvaret för de små företagen är ett försök i den riktningen, länk. Här skapar man en konfliktyta mot framförallt centern, folkpartiet och delvis kristdemokraterna.
Moderaterna däremot tittar allt mer misstänksamt på partiet. Där tror man sig funnit ett riktigt vänsterparti, länk.
Det kan tyckas som en smart strategi att skapa konfliktytor. Det ger mediautrymme. Partiet kan ha en poäng här. Man flyttar fokus från de två stora partierna till de små. Kortsiktigt kan detta ha en effekt. Frågan är om det fungerar i längden. Det är en chansning som kan gå hem, men det kan bli ett tomtebloss. Å andra sidan finns det en vitalitet i framtoningen. Den avviker från det lite trötta Allianspartierna.
I en tid av politisk förvirring finner nu också miljöpartiet i sin plats på höger västerskalan. Man blir partiet till vänster om socialdemokraterna och till höger om vänsterpartiet. Det verkar som om partiet för att synas måste flytta sig vänster ut. Det har man gjort, Socialdemokraternas och moderaterna mittenkramande ger ger ibland märkliga effekter.
