Den liberale och frihetlige debattören Henrik Alexandersson skriver i denna artikel om problemen med de stora kortföretagens dominans och vilka konsekvenser det för demokratin. Artikeln har också varit publicerad på Henrik Alexanderssons blogg.
Det finns mycket som är märkligt med Visas och Mastercards betalningsblockad mot till exempel Wikileaks och mot nätets anonymiseringstjänster (VPN).
Annat är fullständigt uppenbart: Till exempel att de handlar på uppdrag av regeringar som saknar laglig grund för att tysta misshagliga röster. Och att de går upphovsrättsindustrins ärenden.
Men åter till märkligheterna. Med tanke på att myndigheterna i USA och EU brukar vara snabba med att slå ner på kartellbildning, så är det värt att notera att att ingen ens höjer rösten när de stora betalningsförmedlarna samtidigt blockerar Wikileaks. Eller när de samtidigt stänger betalningskanalerna till VPN-tjänster. Det säger en del.
Man kan dessutom konstatera att det inte finns någon verklig konkurrens på kreditkortsmarknaden. (Det gäller även andra nätbetlningar – där PayPal, som har nära koppling till kreditkortsbolagen, är helt dominerande.)
Det skulle behövas fler aktörer på kreditkortsmarknaden, för att åstadkomma verklig konkurrens. Fram till dess har vi ett oligopol, en kartell – med ett fåtal aktörer som fattar beslut som får långtgående och olyckliga konsekvenser för vårt samhälle: Företag som bedriver fullt laglig verksamhet får sina betalkanaler avhuggna. Whistleblowers tystas. Och rätten att vara anonym på nätet avgörs av finansföretag.
Om det hade funnits verklig konkurrens, då hade det varit en annan sak. Då hade man som kund alltid kunnat vända sig till någon annan.
Frihet att välja förutsätter att det finns olika, fristående aktörer som har olika policy. Men om det bara finns två stora bolag, som synkar en och samma policy – då finns det helt enkelt ingen frihet att välja.
Detta innebär att ett fåtal finansföretag tar sig makt som snarare borde vara en fråga om lagstiftning och rättstillämpning i våra domstolar.
På så sätt dras till exempel frågan om rätten att vara anonym på nätet undan från den demokratiska beslutsprocessen till slutna rum. Folket, dess valda representanter och media får varken insyn eller möjlighet att påverka. Vilket innebär att demokratin urholkas.
Än allvarligare blir det om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med politiska makthavare som går utanför sitt demokratiska mandat och som kränker de medborgerliga fri- och rättigheterna. Vilket är fallet när det kommer till USA:s hemliga övervakning av allt vi gör på internet.
Eller om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med särintressen som vill kringgå gällande lagstiftning och våra fri- och rättigheter.
Detta är oerhört allvarligt. Det handlar om vår demokrati. Och det handlar om en fri marknad. Två av grundpelarna för ett fritt, öppet och fungerande samhälle sprängs just nu bort av Visa och Mastercard.
Detta är Big Business och Big Government som skapar en post-demokratisk korporativism i vilken makten flyttar från folket och dess valda representanter till hemliga möten i slutna rum.
Nu måste vi alla fråga oss: Skall vi reagera när den härskande klassen börjar montera ner demokratin? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?
Henrik Alexandersson
