Uppdrag granskning har dokumenterat och avslöjat avigsidorna ”det fria skolvalet”. Janne Josefsson har gjort det igen. Han visar på bristerna i det Svenska samhället. Det som avslöjas en ny skandal, länk. Det är inte bara skolminister Jan Björklund som har anledning att bli förbannad, länk.
Självklart ska eleverna välja skolor och inte tvärt om, länk, länk, länk. Josefssons avslöjar egentligen inte bara ett problem inom skolsektorn. Det är mer ett avslöjande av den Svenska dubbelmoralen. På ytan polerad och i botten med ganska grumliga värderingar. Tyvärr är inte den intervjuade rektorn ensam om sina värderingar om ruttna äpplen och cancer. Det sitter säkert fler skolledare med grumliga värderingar ute på skolorna.
Systemet med fritt skolval är i grunden ett bra system. Däremot bygger det allt för mycket på att man litar på de olika aktörernas goda vilja. Om man fuskar är det svårt att bli påkommen. En relativt enkel förändring som skulle göra systemet rättsäkrare är genom gemensamma köer för både kommunala skolor och friskolor. Skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm är en av dem som framför detta, länk. En av friskoleaktörerna Academedia är inne på samma linje, länk.
Efter avslöjandet utbryter moralpanik. Bland dem som är först ut är tidningen Expressen, länk. Man verkar tycka att allt är fel.
Den första som kommer att agera är skolinspektionen, länk. De missförhållanden visats i uppdrag granskning måste självklart få repressalier. Dåliga undanflykter ska inte gå att komma undan med.
Avslöjanden som dessa är inte sällan historielösa. En kort bit tid visas utan att sätta den i sitt sammanhang. Privata skolor är inget nytt i Sverige. Under lång tid hade vi sådana. De allra flesta var ”non-profit” skolor. Många av skolorna fungerade ypperligt. ”Ägarna” var stiftelser och ideella organisationer.
Under ett långt socialdemokratiskt styre monterade man ned dessa. Kunskap, kompetens och idealitet försvann från civilsamhället. I stället kom staten som den som skulle göra allt. Civilsamhället fick åter en gång ta minst ett steg bakåt. När budgetkrisen i det Svenska samhället blev som värst insåg de ledande socialdemokraterna att ansvaret för skolorna och dess finansiering måste bort från statens bord. Den dåvarande skolministern Göran Persson kommunaliserade skolorna. Med ett decentraliserat ansvar för skolorna fanns ingen logisk anledning till varför bara kommuner skulle kunna driva skolor. Carl Bildt var mannen återinförde privata skolor och återinförde valfriheten.
Problemet med reformen är att mycket av den kompetens och de strukturer som på ideell basis drivit skola var borta. I stället fanns bara marknadens aktörer där. Frågan är hur civilsamhällets kompetens att driva skolor kan återerövras? Sverige behöver nämligen fler och inte färre skolaktörer. Sannolikt är den privata, vinstdrivande delen av skolsektorn för stor. Vad samhället borde göra är i stället att stimulera det civila samhället till att driva skolor. Utbildning för att driva skola är något som samhället skulle kunna tillhandahålla.
En annan och viktig fråga är kvalitetssäkring. Systemet har allt för mycket litat till självkontroll. Det krävs mer av systematik för att följa upp vad som sker i skolorna. Det gäller alla aktörer. Strukturen är inte fel, men det finns brister som måste rättas till.
