Miljöpartiet samlas i helgen till kommundagar i Karlstad, länk. Det är ett parti som präglas av Pyrrhus och hans seger. Så här beskriver uppslagsverket Pyrrhus: ”En pyrrhusseger är en dyrköpt seger, en seger med stora egna förluster. Innebörden i uttrycket kan även vara att resultatet av ”segern” visar sig leda till en förlust längre fram. Uttrycket härrör från Pyrrhus, som efter ett framgångsrikt slag mot romarna år 280 f.Kr. skall ha yttrat: ”En sådan seger till, och jag är förlorad.” Det är inte säkert att partiet har den fulla bilden av konsekvenserna av de Pyrrhusegrar partiet gjort.
EU valet är miljöpartiets stora Pyrrhusseger. Man gick fram kraftigt. Därefter har de politiska budskapen fick stå tillbaka för framgången i sig och jakten efter makten. Systemet med språkrör var väl menat att motverka sådana fenomen. Så blev det inte nu. I det efterföljande riksdagsvalet skulle partiet bli det tredje största och ha tvåställiga siffror som valresultat. I stället blev det på ett helt annat sätt. I slutet av valkampanjen förlorade partiet attraktionskraften och fick ytterligare ett tillbakagångsval. Partiet hade också cementerat sin roll som ett blockparti. Tidigare stod man utanför den. Nu blev valet på miljöpartiet ett val till vänster. Kanske var det en annan av förklaringarna till tillbakagången.
Väl valda gällde det att komma in i regeringen. Att man bildade den svagaste regeringen någonsin i Sverige bekymrade inte miljöpartiet. Riskerna med etta är uppenbara.
Miljöpartiet är ett parti som trots sitt budskap enbart är ett storstadsfenomen. Det är ett parti som tänker på storstadsmiljön. Lösningar som fungerar på Kungsholmen i Stockholm, i Malmös innestad behöver inte vara lysande för Övre Sopporo i Norrland. Självklart är miljön viktig. Sannolikt allt för viktig för att miljpolitiken ska lämnas över till miljöpartister.
Staten kan bara göra en del av miljöarbetet. Det krävs också människor med ett eget engagemang och ibland betydande mängder egna pengar. En klimatomställning utan ett liberalistiskt inslag kommer aldrig att fungera. Planekonomin som styrmedel fungerar nämligen inte. I stället gäller det att skapa mer av förebilder. Här kommer mannen eller kvinnan som till exempel köper den dyra och exklusiva elbilen Tesla in. Dessa människor investerar i modern och dyr miljö-teknik. Samtidigt bereder man vägen för attraktiva miljövänliga bilar. Tack var Tesla kommer nu en efterlängtad generation elbilar med stor aktionsradie från andra fabrikanter. Elbilar som kunderna vill ha och kan använda. Detta sas var omöjligt för bara något år sedan. Regleringar och skatteväxling är en sak. En annan och lika viktig åtgärd är att skapa marknader som gör miljön bättre. Här finns inte ens miljöpartiet med på banan.
Ledarskapet i ett parti är en viktig del av hur det går opinionsmässigt. Duon Fridolin och Romson har inte varit någon successtory. Nyss inkomna i regeringen lär de inte bytas ut. Å andra sidan riskerar de att bli opinionsmässiga sänken för partiet om man inte byter ut dem i förtid.