I Kommunsverige håller attityden till Sverigedemokraterna långsamt och i det tysta på att förändras. I Bromölla röstade vänstern in en sverigedemokrat eftersom man inte ville veta av socialdemokraterna I Gävle avgjorde sverigedemokraterna vem som blev kommunfullmäktiges ordförande. Sannolikt efter en uppgörelse mellan socialdemokrater och sverigedemokraterna.
Med många vågmästarpositioner blir partiet något som de andra partierna måste förhålla sig till. Ytligt sätt står valet mellan blocköverskridande lösningar eller lösningar som innefattar sverigedemokraterna. I praktiken står valet mellan människor. För att man står på en lista för sverigedemokraterna är man med naturnödvändighet vare sig ond eller rasist. I många fall är man bara besviken på de andra, traditionella partierna. I en del fall har man till och med tillhört och aktivt arbetat för ett etablerat parti. För den skulle borde man inte bli parias efter ett partibyte, givet att det inte finns annat som talar emot den som numera är sverigedemokrat.
Det som just nu sker är ett lurpassande. Ingen etablerad kommunpolitiker vill vara den första som etablerar ett tydligare samarbete med sverigedemokraterna. Några verkar vilja vara nummer 2, 3 eller 4. Däremot vill absolut ingen vara den första att göra det.
Med det valresultat som sverigedemokraterna fått i en del kommuner börjar det nu bli dags att titta på personerna och inte stirra sig blind på partifärgen, även om den inte tilltalar. Det är inte längre en fråga om det sker. Numera är det en fråga om när det sker.
