Denna artikel är skriven av debattören Henrik Alexandersson. Henrik är välkänd för läsarna av Mårtenssons meningar som en debattör med liberala förtecken. Denna artikel är också publicerat på Henrik Alexanderssons blogg länk.
Statsminister Reinfeldt sommartalade i helgen och påpekade att flyktingströmmar och flyktingmottgande kan komma att kosta på.
Byråkraterna på Migrationsverket vill ha 48 miljarder kronor ytterligare för att hantera detta, under de kommande fyra åren.
Så det är bara att konstatera att ”utlänningsfrågan” nu är en central valfråga.
Politik är ofta att tvingas fatta omöjliga beslut utifrån otillräcklig information. De beslut politikerna fattar får nästan alltid oförutsedda och ofta oönskade konsekvenser, inte sällan på helt oväntade områden. Så de politiska partierna bör tänka sig noga för innan de ger sig ut i detta gungfly.
Här är dagens teori, att diskutera…
Demokrati, generell välfärdsstat och öppna gränser – det sägs att man bara kan välja två.
Jag förstår resonemanget och skulle vilja säga att om det är korrekt, då måsteman välja två och välja bort en. Alla tre samtidigt fungerar inte.
För mig är detta inget större problem. Jag vill avskaffa den generella välfärdsstaten.
Det intressanta är att det bara finns ett politiskt parti som gjort ett val. Det är (SD) – som vill stänga dörren för utlänningar. Vilket jag tycker är ett olyckligt val. Men inte desto mindre, de har gjort sitt val.
De övriga riksdagspartierna, däremot… De vill både ha kakan och äta upp den. De förmår inte att göra något val alls. Demokratin förväntas stå över allt annat. Den generella välfärdsstaten är en helig ko i svensk politik. Och det råder i princip konsensus om en human och generös flyktingpolitik.
Som jag uppfattar saken, så går det inte att låta bli att göra ett val. Väljer man inte, då kommer samhällets dynamiska krafter att fullborda processen åt en – utan att man har kontroll över vad som sker och vad som då får stryka på foten.
Jag antar att det är lätt för många att lyssna till reptilhjärnan och välja det antiintellektuella alternativet – att i någon mån stänga gränserna. (Detta speciellt som den svenska migrationsbyråkratin är ineffektiv och kafka-artad. Lägg till detta en havererad ”integrationspolitik” och en arbetsförmedling som förmodligen gör mer skada än nytta… De etablerade partierna har verkligen bundit ris åt egen rygg.)
Det enda parti som gjort sitt val har enligt min mening valt fel. Och de övriga partierna tänker uppenbarligen inte välja alls. Vårt lands traditionella maktpartier tänker fortsätta köra på, på samma sätt som tidigare.
Jag fruktar att den av de tre spelpjäserna som då kommer att falla ärdemokratin.
(Vänstern har ju redan börjat tänja på demokratins principer.)
Om de svenska borgerliga partierna hade någon stake – då skulle de använda detta historiska tillfälle som murbräcka mot den generella välfärdsstaten.
Rädda demokratin. Rädda öppenheten och den fria rörligheten. Bygg om den svenska välfärdspolitiken till ett system där bara de som verkligen behöver hjälp får hjälp, där folk får ta mer ansvar för sina försäkringslösningar själva och där man får kvala in i de sociala trygghetssystemen (oavsett om de är offentliga eller privata) genom att först betala till dem.
Men det kommer de principlösa borgerliga partierna aldrig att våga. Speciellt inte i en valrörelse.
Så… vi går mot en turbulent framtid.