Året 2015 går inte till historien som ett av de hoppfulla. I stället som ett år där molnen hopade sig. De flesta av världspolitikens överraskningar blev negativa. Trots detta ett år att minnas och kanske reflektera över varför året blev som det blev. Analyserna och frågor som; varför är ännu så länge ganska få. Ljuspunkterna finns också, om än ganska få.
I Sverige satt regeringen satt kvar och firade ett år vid makten. Numera utan stöd av decemberöverenskommelsen. Flyktingpolitiken har i allt väsentligt drivits utan debatt mellan de etablerade partierna. Däremot har innehållet blivit närmast som hämtat ur Sverigedemokraternas partiprogram. Mot detta invänder en del att kontexten för regeringen är en annan än för Jimmy Åkesson.
Två, kanske tre partier har gått framåt. Övriga har gått tillbaka. Sverigedemokraterna attraherar i dag, beroende på opinionsinstitut mellan var fjärde och femte svensk. Missnöjet med de de etablerade partierna visar sig inte längre mellan valen genom att man inte uppger partisympati, väljarna tar aktiv ställning mot de etablerade partierna.
Två nya partiledare har Sverige fått, Anna Kindberg Batra och Ebba Busch Thor. Anna Kindberg Batra har inte rosat opinionsmarknaden. Inte heller Busch Thor har gjort det. Många väljare vill se förändring och aktiv oppositionspolitik. Den har stannat vid ord. Om oppositionen inte ska förlora i förtroende ännu mer måste den söka fälla regeringen i någon fråga. Annars kommer ännu fler att söka sig missnöjets väg.
Världen fick ett klimatavtal i Paris. Tyvärr ett avtal som gav politikerna mer än miljön. Världen behövde något bättre. Den kritiska granskningen av avtalet har närmast uteblivit i Sverige. Detta står i bjärt kontrast till de allvarliga invändningar som ansedda tidningar som till exempel Brittiska, The Guardian har torgfört, länk.
Missnöjespolitiker och anti-etablissemangspolitiker har vunnit stora framgångar. Donald Trump avfärdas inte längre som en dagslända. Han är den mest sannolika republikanska presidentkandidaten. Marine le Pen är en stark pretendent till att bli Frankrikes nästa president. I Polen och Ungern finns regeringar som inger oro.
EU bygget skakar inte längre bara på grund av Euron och Grekland. Inte heller Brexit utmålas som det största hotet. Det kommer från medlemsländerna själva, länk.
Flyktingströmmarna och terroristerna har satt sin prägel på politiken i stort och smått. Problemen är lätt synliga och dess konsekvenser läser vi om närmast varje dag. Lösningarna desto färre. Tragik i kubik blir tyvärr överskriften.
I sportens värld talas det mer om VM i doping än om idrottsgrenar. I fotbollens värld styr mutorna. Illusionen om den rena idrotten är definitivt borta.
Det vi till sist kommer att minnas år 2015 är vilka slutsatser vi drog och vilka handlingar året resulterade i de kommande åren, vare sig vi råkar vara vanliga människor, politiker eller världsledare.
Ett Bättre Nytt År!
önskar
Mårtenssons meningar
