Dagens Industri intervjuar Robert Weil i sitt fredagsnummer.
I dag är han en väletablerad kapitalist. Under åttiotalet risktagare och berömd för att
med kikare från sitt kontor sett en presentation av ett företagsövertagande i ett annat kontor.
Presentationen var bra så hans bolag la ett bud före det andra bolaget som var ett storbolag.
Weil gjorde en bra hacka på affären. Detta om något av historien. En riktig framgångssaga.
Han gör som många andra förmögna. Han samlar konst och stöttar ”konstmusik”.
Det som skiljer honom är att han i själ och hjärta är engagerad. Han är nyfiken.
I intervjun talat han om känslan av att delta i ”processerna” inför en utställning. Han har en vision och naturligtvis ett kunnande i sitt kulturella engagemang. Det kommer inifrån. På ett sätt blir han därför inte ytlig och kommersiell även om han är affärsmässig.
Han ser klyftorna mellan fattig och rik öka i samhället och ser att han har ett ansvar som förmögen. Grunden i ansvaret verkar han definiera som att skydda ”demokratins sköra tråd”.
Ekonomisk utveckling kan under kortare perioder ske snabbare utan demokrati, tragiskt nog.
Långsiktig och hållbar ekonomisk utveckling kräver demokrati.
Demokrati är inte något som är en gång givet och alltid finns där. Den måste bli en del av mig själv, på samma sätt som etiken måste vara det för att vara levande. Demokratin kräver goda processer. I det sammanhanget utbrast Winston Churchill att ”demokrati är ett dåligt sätt att styra, problemet är bara att det inte finns något bättre system”. Processerna sker allt mer över nätet i forum och genom bloggar. Genom nätet skapades processen runt FRA-lagen och civilkuragelagen under sommaren.
Nätet är bra, men det ersätter aldrig de personliga mötet som skapar personliga processer som är demokratins livsluft. I flera Alliansstyrda kommuner i Stockholms län ser vi försämrade demokratiska processer. Vi kan därför säga att demokratin har minskat. Någon invänder att på sina håll var det lika dant under socialdemokraterna. Det är sant och lika förkastligt.
Vi har alla ett ansvar att hålla den demokratiska andan levande inom oss själva och ta ansvar för den i våra sammanhang, stora som små. Politik är alldeles för allvarligt för att helt överlåtas till politiker. Levande demokrati kommer inifrån. Demokratin är nyfiken.
