Vad är det människor är mest förbannande på vad gäller politik och politiker?
Jag tror inte det är deras arvoden. Däremot tror jag att det är det politiska myglet. Det som sker i det fördolda. Det som inte är öppet. Det hemliga i politiken. Det är som jag ser det en sjukdom. Många har inte insikten att de lider av den politiska sjukan kallad hemlighetsmakeri. Därför blir det inte sälla svårt att bota den.
När jag lyssnade på radion i bilen kom jag att lyssna på ett program om ”open source”. Det är dataprogram som är fria. Du kan lyfta på locket till datorns motorhuv och anpassa det till dina egna behov. Du har som användare fri tillgänglighet, i många dimensioner. Kommuner och landsting börja använda detta allt mer. De ser värdet, precis som många enskilda och företag.
När jag tänker på politiken är det något av detta man behöver. Ett ”Open source” för politiken eller egentligen ett ”Political Open Source Management”. Det behövs för att vitalisera politiken. Det krävs ett politisk ledarskap som är så transparent som det bara går. Det är en viktig och riktig utmaning.
Därför har jag lust att utmana alla politiskt aktiva och intresserade på detta. Kan vi tillsammans formulera ett program för ”Political Open Source Management”?
Det ska finnas möjlighet för enskilda individer att ansluta sig. Olika delar eller en hel politisk organisation kan ansluta sig.
Det krävs ett ”manifest”, som jag hoppas många vill ansluta sig till. Att leva som man lär är viktigt. Därför ska detta ske offentligt. På många sätt tror jag transparens i processen är lika viktigt som själva beslutet i sig. Det behöver inte innebära att jag utnyttjar min rätt till öppenhet, men har möjligheten att göra det.
Öppenhet är en fråga om politiskt mod. Öppenhet är också en fråga om personlig mognad.
Att gömma sig och hålla hemligt är en av våra tidigaste försvar. Genom att inte berätta behöver jag inte ”fronta”, ett misslyckande eller bakslag. Jag behöver heller inte stå upp för det jag tycker eller tänker. Baksidan av hemligheten är att det inte skapas relationer eller möten.
Så egentligen kan inte riktig demokrati uppkomma om det inte finns öppenhet, för relationsledet kommer att saknas.
Nu invänder säkert någon att man måste få ha något hemligt. Ha något för sig själv. Ja, som individer, som människor behöver vi det för att överleva.
Som organisation däremot är det inte säkert att vi behöver det. Att dela med sig av sitt tyckande är värdefullt och ger ofta mycket tillbaka. Att känna sig välkommen att delta ökar värdet av det som skapas.
Ju öppnare den politiska organisationen är, dess mer öppnar den upp för liv och engagemang. Moderaterna går något steg på vägen genom sin nya hemsida. Pär Henriksson går åt ”Political Open Source Management” hållet, när han kommenterar den. Ulf Keijer skriver på Mark Klambergs blogg om hur bloggandet går hand i hand med liberalism och ”Open Source” tänkandet. Någon eller några folkpartiavdelningar i Stockholm har möten där även icke medlemmar är välkomna. Det är rörelser åt samma håll.
Motsatsen är när hemliga överenskommelser om signalspaning läcker ut, som minimaliteter skriver om.
När jag diskuterade detta i förmiddags fick jag många spännande inspel av min blogg kollega Fredrik Sneibjerg. Vi var inte överens i allt, men vi prövade gränserna för våra idéer och möttes i att vara oeniga på vissa punkter. Det är vad som ibland kallas för att veta var man har någon. Det skulle också kunna kallas för att beskriva vilken kontakt man har. Det som är spännande är att detta inte är statiskt. Det är föränderligt. Det är levande. Det är mer liv. Politiken behöver mer liv och då krävs det öppenhet.
Vad skulle då ”Political Open Source Management kunna vara?
1. Alla politiska möten är öppna för dem som vill; medlemmar, icke medlemmar, intresserade och medlemmar från andra politiska partier.
2. Alla politiska dokument är öppna och tillgängliga för den som vill.
3. Politiska dokument produceras i öppna forum, så att alla som vill kan följa processen.
4. Politiska möten, interna som andra presenteras på hemsidor som är öppna för alla.
5. Politisk diskussion på internet inom partier förs i öppna forum.
Gränsen skulle kunna gå vid att se och lyssna för den som inte är medlem. Den som är medlem har rätt att yttra sig. Man skulle också kunna sätta gränsen vid att enbart medlemmar har rätt att rösta.
Jag vet inte. Det enda jag vet är att det skapas energi hos mig när öppenheten formuleras. Det säger mig att jag mår bra av den. Jag tror att det gäller för andra också.
Jag vill gärna ha dina tankar om politisk öppenhet och dess gränser.
