I de flesta större företag, även börsföretag har staten en sk ”golden share” vilket innebär att staten har sista ordet. I ett land som detta är det svårt att tala om en traditionell höger-vänster skala.
Egentligen finns inte traditionellt konservativa eller liberala partier här. Kristna konservativa moralvärderingar ges uttryck. Å andra sidan är staten strikt sekulär, vilket gör att det kristna inflytandet blir indirekt.
Landet har länge varit pådrivare i EU. Nu, under betydande ekonomisk press och ett terrorattentat i färskt minne är tongångarna andra. De ledande kandidaterna, socialisten, Francois Hollande och sittande presidenten Nicolas Sarkozy närmast tävlar i EU skeptisism.
Opinionsmässigt ligger Hollande bäst till. Metoderna i kampanjen hämtas delvis från Barack Obamas framgångsrika presidentvalskampanj för fyra år sedan. Lösningarna däremot är traditionella och mycket Franska. Det gör att politiken attraherar inte väljarna. 24% av väljarna har ännu inte bestämt sig. 30% av väljarna till ”höger” och vänster känner sig inte hemma hos någon av de två främsta kandidaterna.
Om ingen av kandidaterna får över 50% blir det en andra valomgång den 3 maj mellan de två främsta kandidaterna. Om de två kandidaterna blir några andra än Hollande och Sarkozy talar vi om ett jordskred av misstro.
Det mesta talar för att Frankrike kommer att ta flera steg i socialistisk riktning efter valet. Detta även om den sittande presidenten drivit en närmast socialdemokratisk politik om man ser det från ett Svenskt perspektiv.
Den starka Franska statsmakten är allt mer en koloss på lerfötter.
Lösningarna borde vara av annan karaktär för att lösa de stora strukturella och ekonomiska problemen. I stället blir det ännu mer av samma medicin.
Frankrikes ära lär falna om man som nation bli ännu mer skuldsatt. Det har exempel som Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Irland visat. För att skapa förtroende för lösningarna krävs också transparens. Sådan saknar Frankrike i dag i många stycken.
Frankrike är ett land i utförsbacke sedan länge. Vem som än vinner valet lär det inte ändras. Det är bekymmersamt för Europa och för EU.
