Inför kvällens tal kan kristdemokraterna och Göran Hägglund, länk kan släppa ned sina spända axlar något. Man verkar inte längre vara alliansens minsta parti. Den rollen verkar centern ha övertagit. För att lämna den rollen permanent krävs att partiet finner sin nisch i borgerligheten.
En annan ljusglimt för Hägglund är att han seglar upp som mer av ett alternativ till besvikna ”gamla” moderater.
Göran Hägglunds tal var klokt. Han var den EU-skeptiker, länk som han borde vara. Hägglund var retoriskt kanske inte som bäst, kanske var han däremot klokare än vanligt. Att tala EUs gränser och nej till Euron kan locka väljare. Här finns utrymmet för kristdemokraterna. Dessutom i EU kritiken krävs inte så mycket leverans. Det krävs mer av attityd. En ganska säker vinnare.
Annars var talet ganska mycket av ett smörgåsbord, lite gott åt alla verkade vara måttot. Hägglund pratade försiktigt om att öppna för Nato-medlemskap, höjd maxtaxa i utbyte mot mindre barngrupper , länk etc.
Talets huvudnummer var mer åt det humoristiska, länk hållet när det gällde kritiken av oppositionen. Här levde Hägglund upp och fick en antydan till glöd
Samtidigt var talet mer för att frälsa de redan frälsta. Man markerar därför också konservativa värden. Nej till kvotering, nej till pappaveckor är några signalfrågor där de egna förväntar sig av ett konservativt parti. Det fick man
Sammanfattningsvis får man ge Hägglund godkänt. För att det ska lyfta riktigt krävs för Hägglund verkar det krävas att valåret har infunnit sig.
Lös och ledigt var ett annat intryck av Hägglund. Att han närmast höll på att tappa rösten var självklart en mardrömssituation. Det klarade dock Hägglund bra.
I morgon är det dags för Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson.
