Gustav Fridolin överraskade i inledningen till sitt Almedalstal. Han sökte tala om värderingar. Det stod inte helt fritt. I stället var detta med en underton av kritik mot Sverigedemokraterna.
I talet tog Gustav Fridolin upp övervakningssamhället. FRA-lagen, länk, länk ska rivas upp om miljöpartiet får bestämma. Partiet har uppenbarligen idéer om storebrors-samhållet. Man verkar vilja minska storebrors makt. Frågan är bara hur högt upp på listan som dessa krav kommer eller kommer man att välja att kompromissa bort dessa?
Talet var tydligt på en punkt. Det är en samarbetspartner till socialdemokraterna, länk som talar. Motsättningen i förhållande till Alliansen, länk, länk, länk är tydlig. Fridolin har valt sida. Resten av talet var däremot ganska övergripande och lite konkret.
Partiet ska, enligt talet ställa krav på ett klimatpolitiskt ramverk på samma sätt som finns för ekonomin när det gäller statens budget.
I ambitionen att slå mot Alliansregeringen blev ökad konkurrens av till exempel Gotlandstrafiken är inget för miljöpartiet.
Att staten tar över ansvaret för sjuklönerna var ett frieri till småföretagarna och ens sorts invit till de små Allianspartierna. Skolornas miljö ska förbättras om miljöpartiet får bestämma, länk.
I energin i talet finns också en uppgivenhet. Man kan inte tolka inviterna till Alliansens småpartier på ett annat sätt. Om man ska vara välvillig kan man tala om en insikt om att Sverigedemokraterna kan bli vågmästare. För att bilda regering då, krävs minst två av Alliansens småpartier. Därför gäller det att locka framförallt centern och folkpartiet.
Talet var ojämt. Fridolin lyckades inte riktigt få med sig sin publik. Han talade inte med, han talade till. Någonstans landar inte riktigt Fridolin som talare, länk. Lite för stort och yvigt och man undrar var kontakten med marken finns. Den som han själv säger sig värna.
