Fredrik Reinfeldt går in i sista arbetsåret inför riksdagsvalet 2014. Regeringsförklaringen lästes upp av en avspänd statsminister som verkar ha fått den adrenalinkick han behöver för att övertyga. Om det räcker för att vinna valet återstår att se, men de som räknat Reinfeldt redan har anledning att ändra sig.
Överraskningen blev regeingsombildningen, länk. Den som var planerad vid årsskiftet och som det inte blev något av. Sten Tolgfors avgång gjorde att den fick vänta. Nu fick en av regeringens lågpresterare Hillevi Engström lämna arbetsmarknadsministerposten. I stället blev hon biståndsminister. Ny i regeringen Elisabeth Svantesson, länk, länk. Nu är det den tidigare ordföranden i arbetsmarknadsutskottet som ska göra det Engström inte lyckades med, att beerätta historien om hur framgångsrik regeringen är i jobbfrågan. Han har valt en minister med kontroversiell bakgrund. Det behöver inte betyda något. Statsministern har säkert värderat kvaliteter och nackdelar noga.
Det är ingen tvekan om att Reinfeldt rustar sig för ett val där arbete och jobb ska bli fokus. Det visade statsministern genom val av tidpunkt. Fokus blev på regeringsombildningen och inte på själva regeringsförklaringen. Dessutom fick Reinfeldt en tvist av jobbfrågan redan på riksdagsårets första dag. Visst, ombildningen är en chansning. Den behöver inte lyckas, men visar på handlingskraft, länk.
Gunilla Carlsson lämnar regeringen. Om det verkliga skälet är att hon vill det eller för att hon måste är ännu så länge oklart. Hon har drivit en tydlig linje. Fokus i biståndsdebatten har förändrats. SIDA har stöpts om. Biståndsetablissemanget har inte gillat biståndsministern. Med Hillevi Engström lär det bli mera lugnt.
I dag ligger fokus i media att ligga på budgeten, länk, länk.Media kommer att vända blad. Det mesta av delarna i budgeten är känd. Först i dag kommer helheten. Välkommen till Anders Borgs dag och till viss del Magdalena Anderssons dag.
