Så har det varit val i Tyskland. Det gick som man analytikerna förväntat sig. Det blir en ny borgerlig regering men socialdemokratiskt påhäng som resultat av valet. Den stora frågan är inte vem som kommer att ingå utan hur lång tid processen pågår för de nya allianspartierna att komma överens. En sak är klar det blir ett tydligare och klarare Tyskland som träder fram.
Tyskland kommer att ta ton. Frankrike som under en per tid har ansett sig kunna företräda hela Europa lär inte längre ha den möjligheten. Samtidigt ser allt mer de tre stora länderna England, Tyskland och Franrike lite grann har en dragkamp om vem som har störts inflytande. Med ett tidigare förlamat Tyskland har kampen stått emellan de två andra länderna. Nu är det återigen tre länder som för den kampen.
Samtidigt ser vi ett Europa som lämnats för sig själv. USA har fokus i en annan riktning. Detta Europa fanns inte för någon månad sedan. Nu börjar den nya strykturen i världen växa fram med fyra maktcenter Europa, USA, China och Ryssland. De har funnits tidigare men inte lika tydligt i maktkamp. Vem som etablerar sig som partners med varandra långsiktigt är oklart. Kortsiktigt kan det bli en rad olika kombinationer.
För oss i Sverige är maktkampen mellan China och Ryssland viktig. Den skapar möjligheter för Europa. Om inte annat så ett utrymme. Det som hindrar Europa är att det fattas pengar för i vart fall militär expansion. Det krävs och det ganska snabbt. Om det är EU eller länderna i andra samarbeten, kombinationer som skapar det är oklart, men det krävs.
