Regeringen verkar intresserad av att få ett särskilt omnämnande av IFPI, den internationella upphovsrättsorganisationen. Med de de direktiv som gavs till den sk polismetodutredningen ska man nu utreda om polisen även ska få rätt att jaga små fildelare, rapporterar Svd.
Idén är att polisen ska få rätt att begära ut ip-adresser även vid upphovsrättbrott som har böter i straffskalan. I dag har polisen den möjligheten enbart om upphovsrättsbrottet ger minst 2 års fängelse. En av idéerna är att tillmötesgå kritiken mot att enskilda upphovsrättsinnehavare får rätt att jaga ip-adresser.
Frågan är var gränsen ska gå för att ip-adresserna ska kunna lämnas ut.
Att sänka ribban så lågt som regeringen vill är mycket olyckligt.
Om förslaget ändå ska kunna genomföras får sannolikt en särskild upphovsrättspolis inrättas. Med den omfattningen fildelningen har i dag kommer det att behövas flera tusen poliser i den nya myndigheten. I annat fall blir lagen ett slag i luften, villket i sig vore bra. Respekten för lagarna däremot minskar om inte polisen har möjlighet att beivra brott.
Nu har ju regeringen gjort ett undantag och ger upphovsrättsindustrin rätt att inrätta medborgargarden och privatiserar rättsskipningen, så det kanske inte spelar någon roll.
Någon gräns nedåt måste finnas för när man kan efterforska ip-adresser.
Sedan måste reglerna inarbetas i IPRED lagen och vara översiktliga och tydliga. Här återstår mycket arbete innan man är framme vid ett förslag som kan anses rättssäkert och ha stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Så som man verkar lägga upp lagstiftningsarbetet verkar bestämmelserna hamna i olika lagar och gör rättsläget mycket svåröversiktligt.
Den principiella invändningen mot att kriminalisera fildelningen kvarstår självklart.
Enligt vad Svd erfar är det inte bara omtanken om rättssäkerheten som ligger bakom polismetodutredningen. En annan och mycket mera allvarlig idé är att ge myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet möjligheter att efterforska ip-adresser, uppgifter om vem som ringt vem och mailat till vem utan beslut av domstol. Detta är i princip att ge SÄPO mera långtgående kartläggningsmöjligheter av enskilda medborgare är vad FRA-lagen skulle ge.
När IB avslöjades en gång i tiden var upprördheten stor och det med rätta. Med det förslag regeringen nu lägger fram verkar det gamla IB mera som en söndagsskola. Integriteten blir ett minne blott med de befogenheter man vill ge SÄPO i utredningsdirektiven.
Vad sysslar egentligen regeringen med?
Andra bloggar: Frihet,fildelning&feminism, Hanna Wagenius, HAX, Mark Klamberg, Anders Mildner, minimaliteter
