Gårdagens opinionsundersökning visar flera saker. En av dem är att Svenskarna inte vill ha det samhälle som stinsen och kommunisten Lars Ohly vill skapa.
Man är heller inte intresserad av chockbeskatta storstadsborna. Skatt på förmögna eller som det borde heta sparskatt eller som det påminner om hundskatt i kombination med höjda fastighetsskatter är inget som väljarna vill ha. Sammanfattningsvis är väljarna klokare än vad de rödgröna trodde.
Nu är detta inte ett valresultat. Det understryker bara att vi går ett jämt val till mötes.
För miljöpartiet borde detta vara en mindre katastrof. Man har chans att bli ett 10% parti, men har valt fel sida och riskerar därför att inte få något reellt politiskt inflytande. Språkrören Wetterstrand och Erikssons fingertoppskänsla i politiken borde kanske diskuteras lite djupare.
Att nervositeten inom socialdemokratin ökar på riksplanet är påtaglig. Order kris används allt oftare. Mona Sahlins ställning som ledare är ohotad fram till valdagen. Därefter går hon en oviss framtid till mötes.
Ledande socialdemokrater har lämnat partiarbetet på riksplanet eller funderar på det. Kent Härstedt tror inte att det finns något att hämta för socialdemokraterna under nästa mandatperiod. Därför blir han sannolikt kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. Magdalena Andersson, mångårigt aktiv i den ekonomiska politiken för socialdemokraterna är nu överdirektör på Skatteverket. Det finns många fler exempel.
Till detta kommer att de lokala avdelningarna distanserar sig från riksorganisationen. Man klarar sig bättre på egen hand.
Socialdemokraterna är i kris på riksplanet.
Det är klart att det svider för socialdemokraterna när Fredrik är populärare än Mona och dessutom är större än Mona.
Välförtjänt säger bloggen.