Året är 2025. Det är ett antal år sedan den riktigt stora Européiska krisen bröt ut. De flesta har glömt att det var den lilla ön i Medelhavet, Cypern som satte bollen i rullning. 10 miljarder Euro fick öriket låna. 5,8 plockade man fram själv. Idén som kom från det som då kallades EU var att alla insättare skulle vara med och betala för kalaset. Insättargarantin var på den tiden en statlig garanti. Alla som hade 100 000 av valutaslaget Euro, en valuta som sedan länge inte finns kunde var säkra på att deras pengar aldrig försvann om banken gick i konkurs. I dag är det ju som alla vet så att man kan försäkra sig mot detta individuellt. Det gör man ju som bekant genom att en kvarts procent betalas till något av bankförsäkringsaktiebolagen, som bara sysslar med denna typ av försäkringar. Staterna har för länge sedan slutat försäkra bankerna. Numera inser vi att det måste man sköta främst genom kloka beslut och mycket måttligt risktagande. Att bankerna sedan 2016 inte får bli förstora är numera en självklarhet. En stor banks fall kan dra en liten nation i djupet. Till och med en medelstor nation kan dras ned i djupet av en stor bank.
Cypern drogs ned i djupet av bankerna. Samtidigt lät EU Cypern förfoga fritt över sina olje- och gaspengar.
Med all den olja och gas man har är det naturligt att människor med pengar söker sig till ön. De nära kontakterna med Kina och Arabvärlden är en garant för bankernas trovärdighet. Att det som kallades EU missade att olje- och gasfälten var något som man kunde pantsatt skrattar många Cyprioter i dag glatt åt. Nu kan man själv hantera de stora kapitalflödena.
För EU och Euron gick det som bekant inte så bra. Senare under hösten 2013 inträffade de som inte skulle kunna hända. Finansmarknaderna spelade på att Italien och Frankrike inte skulle kunna betala sina räntor. De sköt i höjden och man genomförde omfattande konfiskation för att lösa problemet. Resultatet lät inte vänta på sig. De rika egna medborgarna började kallas för madrassiärer. För det var stället där man helt tryggt kunde förvara pengar. Utländska investerare flydde hals över huvud. Schweiz fick sitt starkaste kapitalinflöde relativt sedan andra världskriget. Inlåningsräntan låg under många år på minus en halv till minus tre fjärdedelars procent. Som Schweizarna, det är en billig försäkringspremie för att du ska kunna vet att pengarna inte försvinner.
Den tyska marken och bundesbank sätter mycket av reglerna i dag. Inte formellt men genom att man är den största och viktigaste valutan i Europa så blir det så. Kapitalrörelserna är som bekant sedan många år fria mellan länderna i Nordeuropa och Storbritannien. Runt Medelhavet däremot har man omfattande begränsningar när det gäller kapitalrörelser. Konflikten mellan det snabbare expanderande Nordeuropa och Sydeuropa är ständigt på dagordningen.
