EUs trovärdighet raserades av politikerna. Genom att storebror tog sig rätten att försöka ändra spelreglerna för äganderätten, insättares pengar visade man på att dragkampen mellan medborgarnas rättigheter och staternas ständigt pågår. Insättningar på bank ska inte kunna konfiskeras. Mårtenssons meningar har tidigare skrivit om detta, länk.
Parlamentet på Cypern sa nej till att öka storebrors makt. Det blev ingen konfiskation av spararnas medel. Cyprioternas nej återupprättade delvis politikernas och EUs trovärdighet. Allt är inte möjligt för politiker. Man har räddat lite av politikernas anseende. Man har visat att det finns gränser för även vad en politiker kan göra. Självklart är inte läget lugnt på Cypern genom detta. Det är mer osäkert än någonsin, länk.
I dag är alla banker tvångsstängda. I morgon kommer det stora testet hur många som kommer att ta ut sina pengar från banken. Den stora frågan är om Cyperns banksystem klara denna påfrestning? Vad vi ser är test på sådant som kan inträffa i Spanien, Italien och Frankrike. Politiker kommer med stor säkerhet att pröva med konfiskation senare och i andra krisländer. Storebror tar. Skälet är ur politikernas perspektiv lovvärt. Medborgare och investerare har all anledning att vara oroliga. Politiken förmår inte längre skydda sin medborgare från just politikerna. Denna insikt är allvarlig och ger konsekvenser.
En av konsekvenserna är att den gamla madrassen som alternativ till banken kommer att få en renässans. Ytterligare en vinnare är Schweiziska banker. Här kan man vara säker på att bankmedel inte konfiskeras. Dessutom kommer medborgares val mellan banker i SydEU och NordEU vara enkelt. Det kommer att bli en kapitalflykt åt norr. En annan vinnare är de andra länder som står utanför Euron, men som står utanför Euron. Storbritannien och Sverige kan vara två säkra hamnar för pengarna. För krisländerna i Europa fördjupas krisen ytterligare av kapitalflykten. Det har politikerna själva skapat.
I Cypern försätter dramat, länk. Ryssland, länk, vars medborgare står för mellan en tredjedel och hälften av alla banktillgodohavanden har intressen att försvara, länk. Ryssland som redan är långivare till Cypern kan tänkas låna ut mer än de 2,5 miljarder Euro som man redan lånat ut, länk. Geopolitiskt kan Ryssland tänkas flytta fram sina positioner. En militärbas på Cypern kan vara ett pris som landet får betala för finansiellt stöd från Ryssland.
Gastillgångarna på Cypern är en annan faktor. När det gäller dessa kan man undra över varför Eurogruppen inte valde en pantsättning av dessa.
Eurogruppen måste tänka en gång till. Politikerna på Cypern måste fundera över nya lösningar. Det enda som är säkert är att Bryssel/Strassbourg har förlorat som maktcentrum. Kanske drar en och annan en lättnadens suck av denna insikt