Den liberale och frihetlige debattören Henrik Alexandersson reflekterar i denna artikel över politikermakt. Han utgår från grundlagens bestämmelse om att all makt utgår från folket, men konstaterar att i verkligheten går den ofta ut över folket. Artikeln har också varit publicerad på Henrik Alexanderssons blogg, länk.
I politiken kommer våra ledare undan utan att bli ifrågasatta när de vill urholka rättssäkerheten, begränsa yttrandefriheten och införa åsiktslagar. Ingen invänder när de kompromissar bort grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.
Offentlig verksamhet bedrivs utan ordentlig utvärdering och utan att någon kan ställas till svars när saker och ting går över styr. Personligt ansvar har ersatts av en konsensuskultur där inget någonsin är någons fel.
Övervakningsstaten rullas ut på ett sätt som får DDR:s gamle Stasi-chef Markus Wolf att bli alldeles paff. Och det har visat sig att lilla Sverige är en nyckelspelare i det globala övervakningsnätverket.
Medias bevakning av politiken blir allt mer ytlig, snuttifierad och inriktad på att copypasta från pressmeddelanden. Gräv och analys blir allt ovanligare. Och rapporteringen från EU – som ju står för c:a 80 procent av alla nya lagar – är så gott som obefintlig.
Riksdagen har degraderats till ett knapptryckarkompani. I EU stressas lagstiftning igenom på ett sätt som förhindrar insyn och som gör civilsamhällets medverkan i den demokratiska processen så gott som omöjlig.Makten centraliseras och flyttas i allt större omfattning över till icke-valda byråkrater.
Och det är inte någon större skillnad mellan Alliansen och sossarna i dessa frågor.
Den ständiga frågan är vad man kan göra åt saken. Jag tror att ett första steg är att skapa nya, bättre och mer seriösa nyhetskanaler. Riktiga satsningar, som har förutsättningar att få genomslag. Tekniken finns, de mänskliga resurserna finns – och uppstartspengar borde gå att hitta
Henrik Alexandersson
