I maj är det dags för val till Europaparlamentet. Aldrig har så många nationalistiska partier med ytterlighetsposition varit så väl positionerade för att bli en maktfaktor i parlamentet.
Att EU har förlorat perspektivet är klart. Unionen har inte känslan för vad som är viktigt och oviktigt. Valutaunionen är kanske den största risken mot unionen. Välskötta ekonomier tvingas ta orimligt stort ansvar för misskötta. En annan risk är självständighetsrörelserna i bland annat Katalonien och Skottland. Här försvarar EU de existerande staternas bestånd och struktur. Dessutom hotar man med att inte släppa in de eventuellt nya staterna. Det är inte konstigt att missnöjet pyr. Det gäller stater som Storbritannien och grupper av unionsmedborgare. Missnöjet finns inom hela unionen. De etablerade partierna har haft svårt att hantera missnöjet och har i de flesta fall hamnat i en försvarsposition.
De finansiella marknaderna gillar stabilitet och förutsägbarhet. Ett oroligt parlamentariskt läge i Europaparlamentet kan i vart fall på kort sikt skapa oro på de finansiella marknaderna. Det kan störa den späda ekonomiska optimismen. De skapar i sin tur ytterligare risk för social oro.
Krisen i Ukraina är inte över utan kommer att vara ett tema under lång tid, länk. En viktig faktor i sammanhanget är vilken konfliktlösningsmodell som det Ryska ledarskapet kommer att använda sig av, länk. Frågan om vilket land Krim ska tillhöra och behandlingen av Ryssar i Ukraina är två viktiga faktorer. Det kan inte uteslutas att man från Putins sida kan tänka sig partiella eller mera omfattande militära interventioner för att skydda de Ryska ståndpunkterna och intressena. Dragkampen mellan EU och Ryssland om vem som ska vara närmast allierad är inte avgjord.
EU måsta återskapa känslan för viktigt och oviktigt och arbeta med ett antal prioriterade områden. I annat fall kommer unionen att implodera.
