Affischerna är uppe. Budskapen är formulerade. Valkampanjen har börjat på allvar. Inte så många affischer denna gång. Ibland får man faktiskt leta efter dem.
En annan reflektion är att politikerna blir yngre var fjärde år. Mellan valen finns rynkor och andra ålderstecken. I TV och på affischerna syns inte en enda rynka. Socialdemokraterna är okrönta mästare här. Om det bara är smink eller om det bara är photoshop eller om man kombinerar båda är oklart. Löfven, Andersson och Damberg behöver inte ansiktlyfta sig. På affischerna har de redan en hy som är så len och så utan rynkor borde dessa ställa upp som exempel för kosmetikindustrin. Politiken gör att politikern var fjärde år ser lika ung ut som när du en gång gick in i den. På ytan är politiken vad jag kallar ett anti-age medel som heter duga. Baby face politics bedriver inte bara socialdemokraterna. Frågan är om det är ett önskat inslag i valrörelsen?
Centerpartiets Annie Lööf blir så ung på affischerna att man undrar om hon är myndig.
Göran Hägglunds uppsyn på affischerna påminner mer om hur det ser ut när man väljer vid universitetens kårval. Grötmyndig menade någon att hans uppsyn var.
Jan Björklund från folkpartiet är förhållandevis lite retuscherad. Om det är bra eller dåligt lär visa sig.
Moderaterna satsar på Fredrik Reinfeldt närmast på affischen som han är i verkligheten. Borg är suddig i bakgrunden. Rakt motsatt strategi till socialdemokraterna.
Vänsterns Jonas Sjöstedt förkunnar att han inte är till salu. Det är väl ändå inte sant. Han utstrålar något annat, närmast bibliskt. Han ville inte bli svald av den stora valen och definitivt inte bli ensam uppspottad på stranden efter ett kort tag.
